Industrin till angrepp mot Riksbanken
Livsmedelsföretagens VD Marie Söderqvist och Teknikföretagens VD Åke Svensson intervjuas av Svenska Dagbladet inför avtalsrörelsen. Industrins konkurrenskraft avgör avtalsrörelsen och Riksbanken sitter inte med vid förhandlingarna.
På Kungsgatan i Stockholm sitter statens eget prognosorgan. I dag är fokus på lönebildningsrapporten som släpps nu på morgonen.
Inför förra avtalsrörelsen spådde KI totala löneökningar på 3 procent. Industrin tecknade sedan avtal om 6,8 procent på 3 år.
Nu är det alltså dags igen. Den sista mars nästa år löper industriavtalet ut. Redan nu går debattvågorna höga. Riksbanken har stuckit ut hakan och gjort en prognos om totala löneökningar på drygt 3 procent. Men från industrin slår företrädarna bakut.
Teknikföretagens vd Åke Svensson och Livsmedelsföretagens vd Marie Söderqvist skräder inte orden i en intervju med SvD Näringsliv.
– Löneökningar som Riksbanken talar om är fullständigt omöjliga. De skulle slå undan fötterna för exportindustrin. Vi behöver låga löneökningar och jag kan också tänka mig avtal kortare än ett år, säger Åke Svensson.
Marie Söderqvist betonar hur enkelt det är att flytta produktion från Sverige.
– Cloettas halstabletter Läkerol tillverkas inte längre i Gävle utan i Slovakien. Vi har haft för höga reallöneökningar och vi har förlorat konkurrenskraft.
Budskapet från arbetsgivarsidan upprepas gång på gång. Industrins konkurrenskraft måste värnas. Det är tydligt att industrin och Riksbanken är på kollisionskurs.
Nyckelfrågan är inflationen. Inflationen styr hur stor del av löneökningen som äta upp av stigande priser och hur stor del som blir pengar att spara eller spendera.
Riksbanken bedriver just nu en expansiv penningpolitik med minusränta och obligationsköp. Allt för att inflationen ska stiga mot målet på 2 procent.
Det är smärtsamt tydligt hur Riksbanken vill påverka avtalsrörelsen
Från fackligt håll applåderas Riksbankens tydliga fokus. Därför bör också 2 procents inflation vara en utgångspunkt i förhandlingarna anser LO.
Från industrin är resonemanget ett helt annat. Så sent som i måndags varnade Industrins Ekonomiska råd (IER) för att uppgången i inflation kan visa sig bli tillfällig. Då sa Cecilia Hermansson, seniorekonom på Swedbank och ordförande för IER, att ”flera faktorer talar för att det finns risk för att inflationen inte kommer upp till målet 2017”.
Riksbankens budskap är att inflationsmålet och industriavtalet gynnar stabiliteten i den svenska ekonomin. Både Marie Söderqvist och Åke Svensson har varit på möten med Riksbanken.
– Det är smärtsamt tydligt hur Riksbanken vill påverka avtalsrörelsen. Men inflationen är inte 2 procent, vi har deflation i Sverige. Det finns heller inget i industriavtalet som säger att vi ska höja lönerna för att Riksbanken ska nå sitt mål.
Riksbankscheferna anser att den underliggande inflationen närmar sig 2 procent, då räntesänkningar och fallande energipriser räknas bort. Men det resonemanget sågar Teknikföretagens vd Åke Svensson.
– Det är klart att om man får räkna bort det som drar ner kanske man kan få fram något som är närmare målet. Men det är konsumentprisindex som märks för mig och dig i plånboken.
Men återigen, vilket är ert ansvar för stabiliteten i ekonomin?
– Vårt ansvar är att sätta löner som inte skadar konkurrenskraften för svensk industri. Det gagnar den svenska ekonomin bäst. Att företag inte flyttar produktion utan att jobb stannar i Sverige, säger Marie Söderqvist.
I dag klockan 9.15 presenteras alltså Konjunkturinstitutets (KI) lönebildningsrapport. Anna Öster, chefsekonom på Länsförsäkringar, arbetade tidigare på KI. Hon tror att avtalsrörelsen blir en utmaning eftersom olika delar av ekonomin står inför så olika utmaningar.
– Det är ett extra svårt läge med låga inflationsförväntningar och en inflation som varit under målet länge. Industrin som sätter lönemärket har haft det tufft en längre tid. Samtidigt växer svensk ekonomi och arbetsmarknaden stärks men det är framför allt tjänstesidan av ekonomin som drar.
