Rytter rosar: Riskzonen
Vår alldeles egna nutritions- och forskningsexpert Elisabet Rytter har lyssnat på den nya podcasten Riskzonen, av och med Emma Frans och Mattias Öberg. Och hon är minst sagt nöjd med det hon fått höra. Därför är vi glada att för första gången dela ut ett helt fång rytterska rosor.
Jag måste erkänna att jag inte är någon stor konsument av podcasts (utöver Livsmedelsföretagens egna podd Feeder). Men min konsumtion kommer dramatiskt öka nu när epidemiologen Emma Frans och toxikologen Mattias Öberg, båda från Karolinska Institutet, lanserat Riskzonen.
På namnet låter det mer som en kriminalserie än en vetenskapsprodukt, men lyssnar man på premiäravsnittet ”Chipslarmet” inser man snabbt att podden är ett briljant grepp att lära oss mer om det komplicerade området riskvärdering. Här får man det jag så högt värdesätter; vetenskapliga förklaringar på kluriga frågor – lättsamt och kommunikativt förpackat.
Första avsnittet handlar om akrylamid och det larm som orsakade att chipskonsumtionen föll som en gråsten – för över 15 år sen. Med akrylamid som exempel vänder och vrider Emma och Mattias på hur alarmerande resultat bör hanteras. Man lyfter vikten av att forskare inte bara har ansvar att rapportera sina resultat utan också att göra det på ett ansvarsfullt och sakligt sätt utan att överdriva. Kloka ord som bör gälla alla som utger sig för att vara sakkunniga inom ett område och som iklär sig den så kallade expertrollen.
Emma vågar dessutom ta upp den delikata frågan om huruvida forskare ska gå ut med allt. Hon säger i podden att ”Vissa diskussioner kanske man inte nödvändigtvis behöver hålla i offentligheten. Forskare och experter är ju oense ganska ofta men man håller kanske de diskussionerna internt för att det annars kan skapa mycket oro bland befolkningen”. Vissa ropar nog varning för censur när de hör detta, men risken att bidra till människors ogrundade oro är priset vi får betala när forskningsresultat sprids och används okritiskt, tagna ur sitt sammanhang. Men frågan kvarstår – var ska vi dra gränsen mellan spridning och tillgänglighet och den oro och skada det kan orsaka?
Detta är mycket intressanta frågeställningar som för tankarna till en ”Rytter rättar” som publicerade för snart 3 år sen:
”I forskningens värld ingår att kritiskt tolka, granska och ifrågasätta resultat och slutsatser (och då även sina egna resultat). Det är själva kärnan i forskningen. Men ibland undrar jag om det är när produkten av forskning – de vetenskapliga artiklarna – flyttas ut från akademin som problemen uppstår. De hamnar ibland i en värld som har andra sätt att tolka och andra spelregler – till exempel i media, där jakten på ”klick” och läsare kan vara viktigare än själva vetenskapen.”
Det råder heller ingen tvekan om att forskarna Emma och Mattias tar stort ansvar för att uppfylla högskolornas tredje uppgift, som finns inskriven i högskolelagen: Kap 1, § 2;
“I högskolornas uppgift ska ingå att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta.”
Podcasten Riskzonen är ett utmärkt grepp att ta sig an detta, varför jag vill belöna Emma och Mattias med ett stort fång rytterska rosor.
Har du sett något felaktigt om mat och hälsa i media? Skicka gärna ett mail till nyhetsbrev@li.se.
