Recept för resiliens: Tre mål för att stärka Sveriges livsmedelsberedskap

För att Sverige ska uppnå en robust och effektiv livsmedelsberedskap krävs en sammanhållen strategi. Denna strategi bör ta utgångspunkt i att öka svensk produktion av mat och dryck, skapa en tydlig rollfördelning mellan myndigheter och näringsliv, bygga upp strategiska lager av kritiska insatsvaror och säkerställa industrins tillgång till energi, vatten, drivmedel och transporter.

Mål 1: Ökad produktion av mat och dryck i Sverige

Ju mer mat vi producerar i Sverige, desto bättre är vår krisberedskap. Att producera och sälja mer mat och dryck skulle möjliggöra ökade investeringar i både primärproduktion, livsmedelsindustrin och dagligvaruhandeln, samt minska Sveriges sårbarhet vid försvagade eller brutna internationella leverantörskedjor.

Att öka den svenska livsmedelsproduktionen kan låta enkelt, men i realiteten krävs stora insatser från både företagen och det offentliga. All produktion måste nämligen matchas av efterfrågan, i Sverige eller utomlands. Planekonomiskt färgade produktionsmål leder bara till matsvinn, ineffektiv resursfördelning och minskade incitament till förbättring och utveckling.

En ökad livsmedelsproduktion, och i förlängningen en mer robust och lönsam livsmedelskedja, kräver både en ökad export och att fler svenskar väljer svenskt – på marknadsmässiga grunder. För att detta ska hända måste det bli billigare och enklare att producera mat och dryck i Sverige.

Med ökad export skulle svenska livsmedelsföretag tillverka ännu mer av de produkter vi är riktigt bra på. Detta är grunden för en mer robust och lönsam livsmedelskedja som står stark även under kristid. I fredstid behöver vi också se över hur vi kan öka konsumtionen av svenskproducerade livsmedel inom offentlig sektor. Att öka flödena av livsmedel är en bättre investering av staten än lagerhållning.

Livsmedelsföretagen välkomnar de åtgärder och prioriteringar som regeringen enligt uppgift planerar i uppdateringen av den nationella livsmedelsstrategin, men vi kan redan nu konstatera att de inte kommer att räcka. Ökad livsmedelsproduktion måste bli en fråga inte bara för landsbygdsministern, utan för hela regeringen.

”Den viktigaste åtgärden för att stärka svensk livsmedelsberedskap är att vi ökar vår produktion i Sverige. Att vi värderar livsmedelssektorn högre som basindustri. Därmed ska vi inte bli protektionistiska utan handeln är fortsatt en viktig del av beredskapsarbetet,”

Helena Markstedt, ansvarig för samhällsrelationer, Arla Foods Sverige

Mål 2: Tydlig rollfördelning mellan myndigheter och näringsliv

Ett starkt och tydligt samarbete mellan näringsliv och det offentliga har under de senaste årens kriser varit en förutsättning för effektiv krishantering. Samtidigt är en erfarenhet från tidigare kriser att nödvändiga insatser sinkats av initial otydlighet och osäkerhet kring mandat och ansvarsfördelning. När strukturer för beslutsfattande och samordning väl kommit på plats har de ofta fungerat väl, men detta har i normalfallet tagit för lång tid. Och dessutom avvecklas dessa strukturer så snart den aktuella krisen blåst över.

Företag behöver tydlig information och förutsägbarhet kring roller och ansvar vid olika krisscenarier för att kunna fokusera sina resurser där de behövs som mest. Något som exempelvis skapas genom affärsmässiga avtal. Överenskommelser reglerar företagens ansvar och vilken ersättning de får i gengäld.

I samband med pandemin fastslogs att livsmedelsindustrin utgör samhällsviktig verksamhet, vilket är både positivt och självklart. Men vad denna etikett i praktiken innebär är inte definierat. Under pandemin innebar det i ett fåtal fall särskild prioritet för personal inom livsmedelsindustrin, till exempel när det gällde testning. Här behövs tydlighet, så att företagen kan planera sin verksamhet för kris.

Avsaknaden av ansvarsfördelning blir särskilt tydlig i frågan om strategisk lagerhållning. Även om viss lagerhållning idag utförs av livsmedelskedjans företag, är det snarare ett nationellt intresse som det offentliga behöver ansvara för.

”Det behövs en tydligare ansvarsfördelning så att företagen kan fokusera resurser där de behövs mest och agera mer koordinerat under kriser.”

Helena Markstedt, ansvarig för samhällsrelationer, Arla Foods Sverige

Mål 3: Säkra tillgången till el, vatten, drivmedel och transporter

Livsmedelskedjan kan säkra att det finns högkvalitativ mat och dryck för oss svenskar, om det offentliga kan säkra nödvändig tillgång till basala funktioner. Och viktigast i den svenska försörjningsförmågan är tillgång till vatten, energi, drivmedel och transportinfrastruktur. Finns inte detta på plats, då stannar svensk livsmedelsproduktion och därmed Sverige.

Svenska livsmedelsföretag behöver stabil eltillförsel till konkurrenskraftiga priser, över hela landet. Därtill behöver tillgång till gas säkras, då det är en förutsättning för produktion av både dricksvatten och många livsmedel. Utan rent vatten stannar både livsmedelsindustrin och primärproduktionen i det svenska lantbruket. Och utan drivmedel och tillförlitliga transportvägar för distribution av livsmedel spelar det ingen roll hur mycket mat och dryck vi har kapacitet att producera.

Investeringar för att säkra energi, vattenförsörjning, drivmedel och nödvändiga transportvägar är därför avgörande för att säkerställa kontinuiteten i livsmedelsproduktionen och i förlängningen en god livsmedelsberedskap. Företagen kan kontrollera mycket, men el- och vattentillgång, vägar, järnvägsspår och hamnar ligger i det offentligas händer.

I dag tvingas företagen lägga allt större resurser på att själva säkra tillgången till bland annat fossilfri energi, vatten, drivmedel, infrastruktur och personal. Om inte grundförutsättningarna för produktion finns i landet så kommer till slut inte företagen att finnas där heller.

”Det finns förväntningar på Pågen att fortsatt baka och leverera svenskt bröd på bordet och vi arbetar för att säkra det. Men det finns faktorer som står utanför vår kontroll.
Vi är helt beroende av att vatten och el kommer kontinuerligt, det går inte att upprätthålla produktion om den skulle ransoneras på något vis.”

Helene Fager, inköpschef, Pågen

”Vi har blivit mer medvetna om riskerna med att vara beroende av enstaka energikällor och har börjat investera i alternativa energilösningar. Detta är en del av vår hållbarhetsstrategi och minskar sårbarheten för tillfälliga bortfall.”

Mattias Lindgren, strategidirektör, Spendrups