Diskriminering och jämställdhet

Diskrimineringslagen har till ändamål att motverka diskriminering och på andra sätt främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Inom arbetslivet finns ytterligare en diskrimineringslag, lagen om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning. Lagens syfte är att motverka diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning i fråga om löne- och andra anställningsvillkor. Därutöver finns i föräldraledighetslagen ett förbud mot missgynnande av arbetstagare och arbetssökande som har samband med föräldraledighet.

Diskrimineringsförbudet

Diskrimineringslagen innehåller förbud mot att diskriminera på grund av kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. Diskrimineringslagen förbjuder sex olika former av diskriminering: direkt diskriminering, indirekt diskriminering, bristande tillgänglighet, trakasserier, sexuella trakasserier och instruktioner att diskriminera.

Bristande tillgänglighet blev en särskild form av diskriminering när diskrimineringslagen ändrades år 2015. Med bristande tillgänglighet avses, mycket kortfattat, att en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att skäliga åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan sådan funktionsnedsättning.

En arbetsgivare får inte diskriminera den som är:

• arbetstagare
• arbetssökande eller gör en förfrågan om arbete 
• praktikant eller söker praktik
• inhyrd eller inlånad arbetskraft

Förbudet mot diskriminering i form av bristande tillgänglighet gäller dock inte i förhållande till den individ som endast gör en förfrågan om arbete.