Aktuellt inom EU-lagstiftning

Valet till Europaparlamentet och bytet av EU-kommissionen (som dessutom drar ut på tiden) innebär ett något lägre tempo än vanligt i lagstiftningsarbetet på EU-nivå. Livsmedelsföretagens lagstiftningsexperter Marie Rydén och Nicklas Amelin sammanfattar här det viktigaste av det som är på gång just nu.

Detta är huvudrubrikerna i artikeln:

Ursprungsmärkning – primär ingrediens
Front-of-pack-märkning
Närings- och hälsopåståenden, “utan tillsatt socker”
Dricksvatten
Titandioxid
Lagstiftningen om ekologisk produktion
Material i kontakt med livsmedel
Engångsplastdirektivet
Kontaminanter

Ursprungsmärkning – primär ingrediens

Den 1 april 2020 börjar nya EU-regler (förordning 2018/775) gälla för produkter som anger ett ursprung men vars primära ingrediens har ett annat ursprung. FoodDrinkEurope har tagit fram en vägledning med tolkningar av reglerna och inom kort väntas EU-kommissionen att publicera en EU-vägledning i form av frågor och svar. Har du frågor kring de här reglerna, kontakta gärna vår märkningsexpert Ulrika Ehrhardt via ulrika.ehrhardt@li.se.

Front-of-pack-märkning

EU-kommissionen ska inom kort lägga fram en rapport om s k front-of-pack-märkning av produkter, dvs att genom olika symboler ge en indikation på näringsinnehållet i produkten. Exempel är Nyckelhålet och den brittiska trafikljusmärkningen som visar på högt/mellan/lågt innehåll av kalorier, socker, salt och fett. En nykomling på det här området är också den franska NutriScore-märkningen som innebär en sammanlagd gradering av produkter på en skala från A till E, där A ska vara hälsosammast. Förutom i Frankrike har den här märkningen införts i Belgien och det finns planer på att följa efter i både Tyskland och Spanien.

Kommissionens rapport har försenats kraftigt och frågan blir nu en het fråga att hantera för den nya EU-kommissionen som tillträder inom de närmaste månaderna. Många önskar att rapporten ska utmynna i ett skarpt förslag om en gemensam EU-märkning som gör slut på den nuvarande situationen med olika nationella märkningssystem. Vissa vill även se ett krav på sådan märkning istället för dagens system som är frivilliga för företagen att använda sig av. Det är dock mindre troligt att kommissionen redan nu lägger fram sådana förslag, däremot lär rapporten öka trycket i den pågående debatten om saken på EU-nivå.

Livsmedelsföretagen för en dialog med svenska myndigheter om utvecklingen. Inte minst diskuterar vi Nyckelhålsmärkningens roll i detta nya landskap och vad som kan göras för att få den märkningen att bli mer attraktiv för både tillverkare och konsumenter.

Närings- och hälsopåståenden, “utan tillsatt socker”

Det snåriga EU-regelverket för närings- och hälsopåståenden håller på att ses över av EU-kommissionen. Tyvärr är det dock en begränsad översyn som undviker att ta tag i många av de svårigheter som finns för branschen med reglerna. Dessutom har arbetet tappat fart och även den här frågan kommer därför att skickas vidare till den nya kommissionen att ta vidare efter man har tillträtt.

Livsmedelsföretagen, tillsammans med våra nordiska kollegor, driver på inom FoodDrinkEurope för att branschen ska kräva en bredare översyn som tar in alla aspekter som fungerar dåligt idag. Det handlar t ex om möjligheten att få kommunicera reformulering av produkter, t ex minskat socker- eller saltinnehåll, även när den sker i mindre steg.

Med tanke på att den nya kommissionären har fått i uppdrag att förbättra konsumentinformation om livsmedel, bl a med avseende på just hälsa, så borde det finnas möjligheter att få bättre gehör i den här frågan än hittills.

En annan aktuell fråga på det här området gäller näringspåståendet ”utan tillsatt socker”. De flesta EU-länder tillåter att man använder det här påståendet för livsmedel som innehåller sötningsmedel, medan Belgien och Frankrike tolkar lagen som att detta inte skulle vara tillåtet och har fått visst stöd av kommissionens tjänstemän för denna uppfattning. Frågan är tänkt att tas upp för diskussion under hösten och Livsmedelsföretagen har därför haft en tät och positiv kontakt med Livsmedelsverket om saken. Livsmedelsverket har varit tydliga med att man inte har för avsikt att ändra sin uppfattning om att märkningen är tillåten för produkter med sötningsmedel.

Dricksvatten

Arbetet med revidering av EU:s dricksvattendirektiv blev inte klart före valet till Europaparlamentet i maj och har därför återupptagits under hösten. För livsmedelsindustrins del är det två frågor som är av större betydelse. Den första gäller avgränsningen mellan direktivet och livsmedelslagstiftningens hygienkrav, där vi driver på för att inte revideringen ska ändra i de befintliga reglerna som de flesta tycker fungerar bra. Den andra frågan är klorering och den därmed sammanhängande frågan om resthalter av klorat som kan uppstå i livsmedel. Här fortsätter EU-kommissionen att driva på för en reglering av sådana resthalter genom förordningen om resthalter av bekämpningsmedel, trots att det är uppenbart att klorat inte återfinns i livsmedel som en följd av bekämpningsmedelsanvändning. Kommissionens förslag har dock försetts med ett förtydligande som förhoppningsvis kan avhjälpa de problem som en sådan reglering kan komma att föra med sig. Livsmedelsföretagen har en tät dialog med Livsmedelsverket i den här frågan.

Titandioxid

Titandioxid (E171) förbjuds i Frankrike från 1 januari 2020 som en nationell nödåtgärd, något som medlemsländer kan vidta i särskilda fall enligt EU:s grundläggande livsmedelslagstiftning. Även om man hänvisar till studier från den franska livsmedelssäkerhetsmyndigheten, är det tydligt att förbudet snarare grundar sig i en offentlig debatt kring ”onödiga” tillsatser i livsmedel. Andra medlemsländer är negativa till det franska förbudet och önskar istället en gemensam EU-hantering baserat på riskvärderingen från den europeiska livsmedelsmyndigheten EFSA. Hittills finns dock inget stöd i EFSA:s bedömning av tillsatsen för ett införa något förbud eller nya riskhanteringsåtgärder över huvud taget. EU-kommissionen är samtidigt hårt pressade av både Frankrike och vissa konsumentgrupper, så det återstår att se ifall de stoppar ett franskt förbud eller ifall de accepterar en nationell särlösning – eller ifall de går så långt som att föreslå ett förbud inom hela EU, trots att det alltså inte kan sägas bygga på vetenskaplig evidens.

Livsmedelsföretagen har haft god och tät kontakt med Livsmedelsverket och Näringsdepartementet i frågan och har understrukit att frågan är större än bara titandioxid. Ifall det franska förbudet går igenom på så svagt faktaunderlag, skulle det innebära att vilken medlemsstat som helst kan införa nationella regler om tillsatser som är godkända på EU-nivå eller för den delen inom något annat område som också regleras av harmoniserad EU-lagstiftning. Det skulle därmed undergräva hela den gemensamma ordning för livsmedel som byggts upp inom EU, vilket förstås vore oerhört olyckligt för alla som ser värdet i att ha gemensamma regler inom hela EU:s inre marknad.

Lagstiftningen om ekologisk produktion – arbetet med delegerade och genomförande akter fortsätter

Arbetet med genomförandeförordningar och delegerade akter till grundförordningen 2018/848 för ekologiska produkter fortlöper i EU och i Jordbruksverkets referensgrupp. Arbete skall vara klart till årsskiftet 31/12 2020 for den 1/1 2021 träder 2018/848 i kraft. Nedan har vi samlat ihop det som har hanterats hitintills och som berör livsmedelsföretag. Det mesta i ekologiska lagstiftningen handlar om jordbruk och uppfödning av olika djur.

Konventionella ingredienser

Bilagan IX kopplad till Art. 28 Användning av vissa ingredienser från icke-ekologiskt jordbruk vid bearbetning av livsmedel i 889/2008 är uppdaterad och alla vegetabiliska ingredienser är borta förutom 3 st sjögräs pga. att medlemsstater har haft starka invändningar eller anser att de som tidigare var listade nu finns att tillgå i ekologisk variant.

Tillsatser

Avseende bilaga VIIIa föreslår Kommissionen ett tillägg att lecitin, som är listat sedan tidigare, måste komma från ekologisk produktion. Samma tillägg föreslås även för tillsatserna E 410, E 412, E 418 och E 422. Som ny tillsats (förtjockningsmedel) föreslås ”tara gum powder”. Ett annat tillägg gäller karnaubavax. Här föreslås en utökning för skydd av citrusfrukter i samband med extrem kylförvaring till följd av karantänskrav. Denna användning har önskats av Sydafrika. EGTOP är generellt emot sådan användning, men anser att det kan vara motiverat i detta speciella fall och under förutsättning att frukten märks.

Aromer

I ekologiska produkter kan man bara använda ekologiska aromer eller naturliga aromer som kan märkas enligt artikel 16.4 i EU:s förordning 1334/2008. Artikel 16.4 omfattar det som vi brukar beskriva som ” naturliga X aromer” (t.ex. naturlig jordgubbsarom, naturlig äppelarom) dvs. aromer där den aromgivande beståndsdelen uteslutande eller till minst 95 viktprocent framställts av det ursprungsmaterial som det hänvisas till. Ekologiska ”naturliga X aromer” anses vara av jordbruksursprung och räknas in i de 95 % som skall vara av ekologiskt ursprung men konventionella ”naturliga X aromer” gör inte det och måste därför inrymmas i de 5 % av livsmedlet som får vara icke-ekologiska. För att anses om ekologiska, måste både aromämnet och bäraren vara ekologiska (till minst 95 %).

Salt

Även salt kan certifieras som ekologisk dock är det inget krav att använda ekologiskt salt i ekologiska produkter.

Jäst

Kommissionen har ändrat sin tolkning om jäst i ekologiska produkter och numera går det bra att använda konventionell jäst i ekologiska produkter förutsatt att den ryms inom de 5 % av livsmedlet som får vara icke-ekologiska.

Material i kontakt med livsmedel

Kommissionens enkät om nuvarande lagstiftning om material i kontakt med livsmedel

EU- kommissionen har gett uppdrag åt en konsult att utvärdera hur EU:s lagstiftning om material i kontakt med livsmedel (FCM – food contact material) fungerar. Det första steget var att de skickade ut en enkät. Därefter skall det hållas två workshopar. Livsmedelsföretagen svarade på enkäten genom FoodDrinkEurope. Det preliminära resultatet från enkäten har vi sammanfattat här.

De som svarat på enkäten tycker att den positiva listan över substanser som finns i lagstiftningen 1935/2004 är bra då den bidrar till att skydda människors hälsa. Märkningen med sked och gaffelsymbolen är också bra och förstås av konsumenter. Det finns dock saker som behöver förbättras. Till exempel att inte alla materialslag omfattas av lagstiftningen, det sker inte en systematisk syn av positivlistan, myndigheterna gör inte tillräckliga kontroller och GMP-lagstiftningen 2023/2006 kan tolkas olika av myndigheter i olika länder

”Har lagstiftningen bidragit till att säkerställa en effektiv inre marknad?”, var en annan fråga som ställdes. För att få en mera samstämmig tolkning inom EU behövs förtydligande av vad som i 1935/2004 i artikel 1.2.c avses med ”normala och förutsebara användningsförhållanden” och i artikel 3.1.c. av ses med ”medföra en försämring av deras organoleptiska egenskaper”. Även här tas den positiva listan upp som något bra liksom kravet på spårbarhet vilket har lett till att informationsflödet i värdekedjan har blivit bättre. Mål och reglerna kring GMP anser företagen är effektiva och ser till att FCM:s har hög kvalitet. Declaration of Compliance (DoC) är en bra ”nyhet” i 1935/2004 som ger användarna detaljerad information om materialet. Det är dock så att DoC inte är obligatoriskt för oreglerade material och det finns olika krav på DoC för icke harmoniserade material i olika medlemsstater.

Lagstiftningen anses vara ändamålsenlig då kostnaderna för industrin är mycket mindre jämfört med de vinster som det innebär för människors hälsa att vissa substanser i FCM begränsas. Om den är ändamålsenlig med den inre marknaden går inte att avgöra pga brist på data, men det starka konsensus som finns om fördelarna och efterfrågan på mer harmoniserad lagstiftning indikerar att fördelarna med den inre marknaden uppväger kostnaderna. Detta visar också på att ett harmoniserat arbetssätt inom EU med FCM-lagstiftning är mer effektivt än nationell lagstiftning.

Det finns dock några förbättringsområden. Konsumenterna förväntar sig att FCM-lagstiftningen också tar in miljöaspekterna men det gör den inte på det sätt som görs i REACH (kemikalielagstiftningen) och avfallslagstiftningen. Företagen skulle gärna se att fler material än plast fick harmoniserad lagstiftning då plastförordningen (10/2011) har bidragit med stort mervärde genom harmonisering av reglerna. Förordningen har heller inte tillräcklig flexibilitet för att ta in ny kunskap och teknologisk utveckling.

Det finns dock konsensus om att EU- reglerna har bidragit med mervärde, reducerade kostnader och bättre skydd för konsumenterna. Fortsättning lär följa, detta bara är första steget till en eventuell översyn av denna lagstiftning.

Engångsplastdirektivet

Vi har tidigare skrivit om EU:s plaststrategi här och här. Den har nu resulterat i ett direktiv som EU beslutade om i juni i år: direktiv 2019/904 om minskning av vissa plastprodukters inverkan på miljön. Direktivet omfattar inte bara livsmedelsförpackningar utan även t.ex. ballongpinnar och tops, men de berör vi inte här. Fokus i direktivet är på dryckesflaskor, muggar och livsmedelsbehållare för engångsbruk såsom snabbmatsbehållare för kalla eller varma måltider, smörgåsar, wraps och sallader som inte kräver någon ytterligare beredning. Dock är det inte så enkelt att förstå vart gränsen skall dras och direktivet innehåller många olika delar. Här nedanför sammanfattar vi direktivet i ord och bild.

Minskad förbrukning Artikel 4 + del A i bilagan

Medlemsstaterna skall redogöra för vilka åtgärder de kommer göra senast i juli 2021 för att minska förbrukningen de engångsartiklar som räknas upp i direktivet bilaga A. En startmätning skall ske 2022 och sedan följas upp 2026.

Förbjuda Artikel 5 och del B i bilagan

För omfattningen, se bilden nedan.

Produktkrav artikel 6 och del C och F i bilagan

Medlemsstaterna skall säkerställa att dryckesbehållare för engångsbruk av plast upp t.o.m. 3 liter skall ha en kork som sitter kvar på behållaren efter det att den har öppnats. Kommissionen ska ge i uppdrag till standardiseringsorganen att ta fram standardiserade krav på lösningen.

Dryckesflaskor gjorda av PET skall fr.o.m. 2025 innehålla 25% återvunnen plast och från 2030 30%. Hur detta skall beräknas kommer det genomförandeakter för i januari 2022.

Märkningskrav Artikel 7 och del D i bilagan

Märkningen skall finnas på muggar och tala om hur produkten skall sorteras samt informera om att det finns plast i produkten och den negativa miljöpåverkan som nedskräpning har. Hur märkningen skall utformas kommer det komma en genomförande akt om i juli 2020.

Utökat producentansvar Artikel 8 och del E i bilagan

Denna artikel kopplar ihop direktivet med befintlig lagstiftning inom detta område 2008/98/EG och 94/96/EG. Om befintlig lagstiftning inte redan ställer krav på att producenterna av produkterna täcker kostnaderna för medvetandehöjande åtgärder, insamling, städning av dessa produkter i offentliga system (offentlig plats) och rapportering om insamlingen så inför det i denna artikel.

Separat insamling Artikel 9 och del F i bilagan

Medlemsstaterna skall säkerställa separat insamling av dryckesbehållare för engångsbruk upp t.o.m. 3 liter. Målet är att 2025 samlas 77% av det som släpps ut på marknaden och 2029 90%.

Enklast sammanfattas detta direktiv av dessa tabeller från vår europeiska organisation FoodDrinkEurope:

Här är även en översikt över när genomförande av de olika delarna i direktivet skall ske:

Sverige har tillsatt en s.k. bokstavsutredning där de utreder hur EU-direktivet skall genomföras i Sverige och samordnas med punkt 37 i Januariavtalet som tar upp att spridningen av mikroplaster ska förhindras, förbud mot onödiga plastartiklar och avgift/skatt på engångsartiklar. Livsmedelsföretagen har kontakt med utredningen för att bättre förstå hur detta direktiv kommer att genomföras i Sverige. Vi deltar i de dialogmöten om direktivet som Naturvårdsverket fått i uppdrag att genomföra.

Vill ni delta i dialogmötet 25/11 anmäl er till Naturvårdsverket och meddela gärna Marie Rydén att ni kommer vara med.

Kontaminanter

Akrylamid

Som vi tidigare har rapporterat så har det införts lagstiftning om åtgärdsnivåer för akrylamid. Livsmedelsföretagen och ett par medlemsföretag träffade Näringsdepartementet den 5 september för att gå igenom våra invändningar mot att kommissionen förbereder ett förslag om gränsvärden för akrylamid i barnmat, trots att det redan finns en EU-reglering som bara har gällt i drygt ett år. Vi ifrågasatte evidensen för att ytterligare en reglering skulle behövas och påpekade att även om kommissionen har förbundit sig gentemot Europaparlamentet att gå vidare med gränsvärden, så borde detta inte i sig innebära att Sverige ställer sig positiva till detta. Näringsdepartementet meddelade oss att de kommer stödja Kommissionens förslag. Detta trots att det leder till en dubbelreglering för barnmat. Det finns f.n. inte någon svensk vägledning till den nu befintliga lagstiftningen och något kontrollprojekt har inte genomförts. Därför anser Livsmedelsföretagen det obefogat att införa en ny reglering innan man utvärderat den befintliga.

Workshop rapportering av analysvärden till EFSA

Den 16 september anordnade Livsmedelsföretagen tillsammans med Livsmedelsverket en workshop om hur företag kan rapportera analysvärden av kontaminanter till EFSA (European Food Safety Authority). Dessa värden utgör basen för EU:s lagstiftning som reglerar kontaminanter i livsmedel och foder. Både de naturligt förekommande kontaminanterna och de som kommer från t.ex. pesticider eller de som uppstår vid tillagning av olika livsmedels är i grunden beroende av de odlingsförhållanden som vi har i Sverige. Därför är det viktigt att företag i Sverige bidrar med analysvärden till EFSA så att de förutsättningar som vi har i Sverige för produktion av livsmedel beaktas när man sätter gränsvärden och åtgärdsnivåer för olika kontaminanter. Livsmedelsverket presenterade hur gränsvärden för olika kontaminanter sätts, den lagstiftning som reglerar detta område och hur de arbetar med att rapportera analysvärden till EFSA. Livsmedelsverket är ansvariga för att kommunicera med verksamheter i Sverige och sköta utbytet av vetenskaplig information i denna fråga.

EFSA gick sedan igenom vilka krav det är på datan och vilken information man behöver ha om sitt analysvärde för att kunna rapportera in det i EFSA:s databas. Rapporteringen görs via en tabell i Excel så ur den synpunkten är det inte så svårt men det finns absolut utmaningar och förbättringspotential. Deltagarna ställde frågor och gav feedback till EFSA om hur de ytterligare kan underlätta för företagen att rapportera och på så sätt få in fler värden från Sverige. EFSA efterfrågar data årligen men det går bra att även rapportera äldre data. Hur insamlingen löper ser du i bilden nedan: