Bör Finlands beredskap vara vår?
Patrik Strömer, ansvarig för krisberedskap på Livsmedelsföretagen, har läst Mackleans rapport ”Livsmedelsförsörjning och beredskap”. Patrik konstaterar att det finns en hel del i rapporten som våra politiker bör ta till sig, inte minst när det gäller att säkerställa kritisk infrastruktur för livsmedelsproduktion. Han ser också att livsmedelsstrategin saknar svar på utmaningar som elbristen och kraftigt höjda kostnader för lantbruket.
Pandemin har medfört påfrestningar på den svenska livsmedelsförsörjningen. Trots osäkerhet och hög sjukfrånvaro sedan mars 2020, har den svenska livsmedelsproduktionen fungerat och det har funnits mat att äta. Coronakommissionen skriver inte mycket om livsmedelsberedskapen, sannolikt för att livsmedel inte varit ett problem jämfört med bristen på skyddsutrustning eller medtech-utrustning. Då utgjorde torkan 2018 en större störning, inte minst inom primärproduktionen där flera lantbrukare drabbades hårt.
Livsmedelsförsörjning och krisberedskap
Lantmännen och LRF har låtit konsultföretaget Macklean ta fram en rapport om Sveriges krisberedskap. I rapporten konstaterar man att krisberedskapen behöver stärkas för att få till stånd en robust livsmedelsvärdekedja hela vägen från primärproduktionen till dagligvaruhandeln. Ett engagerat näringsliv och välinformerade konsumenter är en grundförutsättning för att på ett adekvat sätt möta en kris eller ytterst ett krig.
De fyra viktigaste punkterna i rapporten är följande:
- Etablera en sektorsövergripande beredskapsorganisation med helhetsansvar och operativa befogenheter.
- Utforma och kommunicera incitament för livsmedelssektorns aktörer.
- Säkerställ, skydda och utveckla kritisk infrastruktur för livsmedelsförsörjningen.
- Fördjupa det nordiska samarbetet på både privat och offentlig nivå.
Den tredje punkten är det som är svårast ur livsmedelsföretagens perspektiv, eftersom el, vatten och transporter är viktiga faktorer som andra aktörer ansvarar för, men samtliga punkter är relevanta för att Sverige ska kunna ha en bättre försörjningsberedskap framöver.
Det pågår ett arbete hos MSB, Livsmedelsverket, Länsstyrelserna och inom Försvarsmakten för att bygga upp det svenska totalförsvaret och överlag skapa en större resiliens när kriser inträffar. För att det ska kunna bli verklighet behövs både relevanta incitament för livsmedelsföretag och en insikt hos myndigheter och beslutsfattare att samhällets försäkringspremie kommer att kosta pengar.
I rapporten blickar Macklean mot Finland. Den finska försörjningscentralen NESA omsätter varje år mer än 40 miljoner Euro och har en balansräkning på omkring 1,9 miljarder Euro. Det är alltså betydande belopp och resurser som finns tillgängliga i Finland, något som saknas i Sverige.
Rapporten presenterades på ett seminarium hos KSLA torsdagen 28 oktober. Från Jordbruksverket framhölls att det är samhällets försörjningsförmåga som är det avgörande, och att utifrån statistik slå fast vad som är den lämpliga nivån på självförsörjningsgrad är underordnat. Livsmedelsverket talade om prioriterad fördelning, alltså hur alla patienter boende på äldreboende, räddningstjänst, polis och försvarsmakten ska kunna känna sig trygga i att det finns mat att tillgå varje dag, även under en kris.
Livsmedelsstrategin otillräcklig för kommande kriser
Enligt Patrik Strömer, ansvarig för krisberedskap på Livsmedelsföretagen, bör svenska politiker läsa rapporten:
– Rapporten visar att det finns tankar hos företagen som beslutsfattare inom politiken och på myndigheter bör ta till sig. Finland har bättre system för beredskap, men även hos NESA finns insikten om att det är just företagen som löser samhällsproblem. Det viktigaste är att politik och regelverk inte lägger hinder i vägen. Pandemin var en prövning, och där klarade livsmedelsbranschen av att säkerställa tillgången på mat åt alla. Samtidigt ser vi nu växande problem, men elbrist inför vintern, höjda dieselpriser för lantbruket och raskt stigande priser på konstgödsel. Livsmedelsstrategin har hittills varit otillräcklig för att möta dessa problem.
