2022-2023 ökade matpriserna med i snitt 24 procent. Samtidigt gick den svenska livsmedelsindustrin med förlust, och lönsamheten har fortfarande inte återhämtat sig. Hur går detta ihop? Varför ökade matpriserna så mycket och hur kommer de att utvecklas 2025? Livsmedelsföretagens chefekonom Carl Eckerdal reder ut och förklarar.

2022-2023 ökade matpriserna med i snitt 24 procent. Det var inte bara livsmedel som blev dyrare under den här perioden; den svenska inflationen (KPIF) var som mest uppe över 10 procent. Inflationen har nu återgått till mer normala nivåer och 2024 ökade matpriserna bara med 1,7 procent, dvs en bra bit under Riksbankens inflationsmål. Men debatten om matpriserna rasar vidare, och ledande politiker och beslutfattare fortsätter komma med populistiska förslag och sprida felaktigheter om den svenska livsmedelssektorn.

Så vad ligger egentligen bakom de ökade matpriserna? Hur kan den svenska livsmedelsindustrin gå med förlust två år i rad trots att priserna har ökat så mycket? Och nu när inflationen sjunker, kommer maten bli billigare? Carl Eckerdal är sedan 2009 chefekonom på Livsmedelsföretagen, en bransch- och arbetsgivarorganisation som företräder 750 svenska livsmedelsproducenter. Varje kvartal släpper han ett konjunkturbrev som redovisar hur det går för den svenska livsmedelsindustrin, och han medverkar regelbundet som expert i media. Här reder Carl ut några av de vanligaste frågorna och missförstånden kring matpriserna och livsmedelsbranschen.

Varför ökade matpriserna så mycket?

I ett globalt perspektiv kan man säga att det huvudsakligen berodde på två saker: coronapandemin och Rysslands invasion av Ukraina. För svensk del måste vi även räkna in effekterna av den urvattnade kronan.

Coronapandemin ledde till en kraftigt minskad konsumtion och produktion på global nivå. För att vända den globala recessionen sjösattes generös penning- och finanspolitik världen över, något som ökade efterfrågan väldigt snabbt. När företagen drog igång produktionen samtidigt uppstod det en global brist på komponenter, insatsvaror, transporter, förpackningsmaterial, med mera. Den här bristen drev upp företagens produktionskostnader – och därmed priserna – till väldigt höga nivåer. Här lades grunden för den globala inflationen. 

Rysslands brutala invasion av Ukraina i februari 2022 förvärrade situationen ytterligare. Ukraina är en stor exportör av bland annat spannmål, och kriget satte under en period stopp för landets export. Det här drev upp råvarupriserna rejält. Invasionen ledde även till att priset på olja och naturgas steg. Det fick i sin tur priset på el- och energi att stiga, framförallt i Europa som importerar mycket gas från Ryssland. Eftersom olja och energi är en insatsvara i produktionen av andra varor drev det så småningom upp priserna på många andra varor.

”Den kombinerade effekten av pandemin och kriget i Ukraina blev att kostnaderna för allt som krävs för att producera livsmedel – råvaror, insatsvaror, drivmedel, energi, transporter och förpackningsmaterial – ökade explosionsartat.”

Carl Eckerdal, chefekonom Livsmedelsföretagen

Den kombinerade effekten av pandemin och kriget i Ukraina blev att kostnaderna för allt som krävs för att producera livsmedel – råvaror, insatsvaror, drivmedel, energi, transporter och förpackningsmaterial – ökade explosionsartat. I Sverige fördyrades produktionen ytterligare av den rekordsvaga svenska kronan. Alla rå- och insatsvaror och förpackningsmaterial som svenska livsmedelsproducenter måste importera – och det är en hel del – handlas i euro eller dollar. I takt med att kronan tappade i värde fördyrades importen, och det gällde givetvis även för de livsmedel som handeln importerar.

Det finns andra faktorer som också bidrog till att öka företagens kostnader, bland annat dåliga skördar, ränteökningar och det eftersatta svenska elsystemet. Tillsammans med pandemin, kriget i Ukraina och kronans låga värde skapade de en perfekt storm som svenska livsmedelsproducenter fortfarande försöker återhämta sig från.

Är den här kostnadsökningen exceptionell?

Ja, det är den. Jag vill beskriva kostnadsökningarna 2021-2023 som extrema. I Sverige har vi inte varit med om något liknande sedan 50-talet. Det är också därför matpriserna ökade så mycket.

Hade företagen kunnat undvika kostnadsökningarna på något sätt?

Nej, egentligen inte. Ökningarna orsakades av externa faktorer utanför företagens kontroll. Det handlar i de flesta fall om globala och regionala händelser som inte går att förutsäga eller planera för.

Hur översätts ökade kostnader för företagen till höjda matpriser?

För att ett företag inte ska gå i konkurs måste det som ett minimum täcka sina kostnader. Det innebär att när företagets kostnader ökar måste det även ta mer betalt för sina produkter eller tjänster. Det här är grundläggande företagsekonomi, men jag förvånas över hur många av våra politiker och opinionsbildare som inte verkar förstå sambandet mellan ökade kostnader och ökade priser.

”Jag förvånas över hur många av våra politiker och opinionsbildare som inte verkar förstå sambandet mellan ökade kostnader och ökade priser.”

Carl Eckerdal

Hur går det för svenska livsmedelsproducenter nu?

Coronapandemin var väldigt påfrestande för livsmedelsindustrin. Men perioden därefter, från 2021 till idag, är nog en av de allra tuffaste som svenska livsmedelsproducenter har upplevt under hela efterkrigstiden. På grund av de extrema kostnadsökningarna tvingades producenterna höja sina priser samtidigt som konsumenternas köpkraft minskade. Resultatet blev att producenternas försäljning och lönsamhet rasade på ett exempellöst sätt. Det finns ingen idag aktiv livsmedelsproducent som har varit med om något liknande.

I vårt senaste konjunkturbrev kunde vi konstatera att vägen tillbaka till lönsamhet för industrin blir lång. En tredjedel av Livsmedelsföretagens medlemmar rapporterade att de på sista sålda produkten i Q3 2024 var tillbaka på en lönsamhet jämförbar med tiden innan kostnadskrisen briserade 2021. För två tredjedelar av företagen återstår däremot ytterligare en bit innan de senaste årens lönsamhetstapp är återhämtat.

Finns det inga ljuspunkter då?

Det finns givetvis ljuspunkter också. Inflationen är under kontroll, för tillfället i alla fall, och räntorna är på väg ner. Det är två väldigt viktiga faktorer för återhämtning. Förhoppningsvis börjar konsumenternas köpkraft snart öka igen. Men vi befinner oss fortfarande i en rejäl lågkonjunktur, som enligt KI:s senaste prognos kommer hålla i sig till 2026. Arbetslösheten är hög och svensk export hämmas av den svaga konjunkturutvecklingen i euroområdet. Den urvattnade kronan fortsätter att vara ett stort bekymmer för stora delar av svensk industri.

”Tyvärr ser vi också ökad ekonomisk och geopolitisk oro, inte minst kring vad Donald Trump kommer göra. Hans hot om höga tullar och andra handelshinder kan slå hårt mot den globala ekonomin.”

Carl Eckerdal

Tyvärr ser vi också ökad ekonomisk och geopolitisk oro, inte minst kring vad Donald Trump kommer göra. Hans hot om höga tullar och andra handelshinder kan slå hårt mot den globala ekonomin. Vi ser också hur allt mer frekventa extremväder har lett till väldigt dåliga skördar på till exempel kaffe och kakao. Effekterna av klimatförändringarna kommer fortsätta att driva upp kostnaderna och priserna.

Sammanfattningsvis är risken stor att både 2025 och 2026 kommer vara väldigt utmanande för många svenska livsmedelsproducenter.

Men matpriserna har ju ökat med 24 procent, har inte det hjälpt företagen?

Våra medlemsföretag har absorberat en stor del av kostnadsökningarna på egen hand istället för att skicka dem vidare. Det har man gjort för att man vet att priset är en avgörande faktor för konsumenterna, inte minst i dessa ekonomiskt kärva tider. Men trots detta har man alltså tappat väldigt mycket i försäljning, både till dagligvaruhandelns egna märkesvaror och till importerade livsmedel. Som ett resultat av detta är livsmedelsproducenternas lönsamhet på rekordlåg nivå, och enligt SCB:s lönsamhetsanalys från september 2024 gick den svenska livsmedelsindustrin med förlust både 2022 och 2023. Något liknande har inte hänt i modern tid.

Nu är inflationen låg igen, varför blir maten inte billigare?

Inflation innebär ju att priserna ökar. Så även om inflationen är låg så är det alltså en ökning. De senaste tjugo åren har livsmedelspriserna årligen ökat med mellan 1,5-2 procent, dvs på samma nivå som vi såg 2024. Det är helt normalt och gäller såklart inte bara livsmedel.

Men kommer maten inte bli lika billig som den var innan 2022?

För att matpriserna ska sjunka måste företagens kostnader minska, och just nu finns det inget som talar för breda kostnadsminskningar. Jag ser snarare en risk för den motsatta utvecklingen, bland annat på grund av ökande geopolitisk osäkerhet, mer frekventa extremväder, en fortsatt svag krona och ökande kostnader för avfallshantering. Jag ser inte heller några större politiska initiativ som syftar till att göra det billigare och enklare att producera livsmedel. Om inte det händer något väldigt radikalt så tror jag att vi måste vänja oss vid de här högre prisnivåerna.

I sammanhanget kan det vara bra att komma ihåg att även efter de stora prishöjningarna 2022-2023 så lägger vi svenskar fortfarande en förhållandevis liten del av vår inkomst på livsmedel. Förra året la vi cirka 13 procent vilket är i nivå med genomsnittet för EU-länderna. I början av 1900-talet uppgick livsmedelsutgifterna för ett svenskt genomsnittshushåll till 44 procent av de totala inkomsterna. Samma siffra år 1952 var 33 procent, och sedan 1990-talet har andelen legat stabilt runt 12-13 procent.

Ni har nyligen debatterat med både ICA och Riksbanken. Varför då?

I grunden handlar det om att bemöta felaktigheter om matpriserna och livsmedelsbranschen som i värsta fall kan drabba våra medlemsföretag. När det gäller Riksbanken så handlade det om att vice riksbankschef Per Jansson varnade för att höjda livsmedelspriser kan leda till att Riksbanken slutar sänka eller till och med höjer räntan igen. Att en så tung myndighet som Riksbanken försöka lägga skulden för eventuellt uteblivna räntesänkningar på svenska livsmedelsproducenter var givetvis något vi var tvungna att bemöta.

Vad gäller ICA så var det Göran Blomberg, vd på ICA-handlarnas förbund, som försökte skylla ICA:s minskade lönsamhet på ett fåtal internationella livsmedelsproducenter. Han hävdade att det var dessa producenters ”höga marginaler” som var det stora bekymret i livsmedelsbranschen. Ett argument som inte håller ens för den enklaste granskning.

Vad tycker du om Socialdemokraternas förslag om ett pristak på mat på EU-nivå?

Det är ett dåligt förslag, precis som alla andra förslag om statliga eller överstatliga pristak. Det finns gott om forskning och historiska exempel som tydligt visar att pristak inte fungerar. Tvärtom har de ofta direkt motsatt effekt till det man vill uppnå och leder till höjda priser, köer och brist. Socialdemokraterna har tidigare föreslagit både statliga matpriskommissioner och varningstrianglar. Bra förslag om man vill ha ökad byråkrati, ökat krångel och ökade kostnader för företagen, men dåliga på alla andra sätt. Vi kommer inte låta jakten på billiga politiska poäng gå ut över våra medlemsföretag eller svensk livsmedelsproduktion.

För mer information