Fakta, värderingar och ”mycket skit i affärerna”
Som så många andra utnyttjade vår nutritions- och forskningsexpert Elisabet Rytter semestern till att läsa sånt som man inte brukar hinna med under årets mörka del. T ex fick hon fatt i gammal kurslitteratur och läste om vetenskapsteori (hon erkänner, hon är något av en ”nörd”), och det fick henne att reflektera kring varför det är så viktigt, och ibland så svårt, att hålla isär fakta och värderingar.
Elisabet Rytter:
Under min läsning blev jag påmind om att OECD:s definition av forskning är ”ett systematiskt sökande efter ny kunskap”. Och att den positivistiska vetenskapsskolan innehåller krav på att man bör hålla isär fakta och värderingar.
Att hålla isär fakta och värderingar är det många som misslyckas med när det gäller området mat-hälsa, eller nutrition som det kallas på vetenskapligt språk. Men kanske är det inte så konstigt på ett område som är så nära förknippat med – och en förutsättning för – själva livet. Ordet livsmedel är namnet på det vi varje dag stoppar i munnen, och det betyder ju faktiskt inget annat än ”medel för liv”. Nu kommer säkert en och annan självutnämnd pseudovetenskapsexpert påpeka att det finns så många produkter som inte borde få inbegripas i begreppet ”medel för liv”. Men utgår vederbörande då från fakta eller från värderingar? Utifrån min erfarenhet skulle jag säga att det allt som oftast handlar om värderingar.
För vem är den som kan klassificera livsmedel i bra och dåliga? Som kan sätta gränsen för vilka medel för liv som innefattas i begreppet hälsosamt? Är det frånvaro av pseudovetenskapens ärkefiende tillsatser? Eller är det näringstäthet man ska använda som mätmetod? Vad inkluderas i så fall i ordet näring? Alla vitaminer och mineraler känns självskrivna men hur är det då med glukos/druvsocker? Ett viktigt bränsle för hjärnan (man får ökad koncentrationsförmåga om man mular in godis vid tentan) men sämre för tänderna. Ska man reda ut vad som ska räknas som ”medel för liv” landar man ofta i ett förvirrat virrvarr av ställningstaganden av filosofisk karaktär.
Men många ger sig trots detta på uppdraget. Ta Mat-Tina t ex, som drömmer om att öppna butik då hon tycker att det finns ”mycket skit i affärerna idag”. Jag har en bestämd känsla att om jag fick tillfälle att fråga henne vad hon egentligen menar med ”skit” skulle jag som förklaring få en lång rad pseudovetenskapliga missförstånd, vanföreställningar och rena felaktigheter om mat.
Om detta skulle man kunna skriva spaltkilometer, men om jag ska sammanfatta min – och vetenskapens – syn på vad som är bra och dåliga livsmedel så blir det som följer; det handlar om matvanor, inte om matvaror. Det som långsiktigt påverkar din hälsa är inte om du då och då äter en hel påse chips eller om du en fredagskväll unnar dig en rejäl bit välstekt rött kött. Det som avgör är vad du sammantaget äter och dricker dag ut och dag in, månad efter månad, år efter år. Dvs det som vi kallar för matvanor.
Känner du dig vilsen i alla olika dieter och mirakelkurer som det står om i kvällstidningar och på sociala medier? Strunta i allt det där. Titta istället på kostråden som Livsmedelsverket har tagit fram och som utgår från vad den seriösa vetenskapen säger OCH som håller isär fakta och värderingar.
