Förhandlingschefen informerar: Undvik standardavtal med ”särskilda bestämmelser” vid anlitande av bemanningsföretag

Livsmedelsföretagen avråder från användning av standardavtal med ”särskilda bestämmelser” vid anlitande av bemanningsföretag enligt Uthyrningslagen. Vår förhandlingschef Henrik van Rijswijk förklarar här varför.

I samband med anlitande av bemanningsföretag/uthyrning av arbetstagare har det nyligen, ensidigt av leverantörssidan (dvs bemanningsföretagen), lanserats ett standardavtal som reglerar förhållandet mellan leverantörsföretag och kundföretag vid uppdrag om tjänster. I dessa avtal finns villkor som reglerar vad som ska gälla beträffande lagen om uthyrning av arbetstagare (Uthyrningslagen). Lagen är emellertid tvingande vilket innebär att ett leverantörsföretag och ett kundföretag inte kan bestämma huruvida lagens innehåll ska tillämpas eller inte. Det finns därför en överhängande risk för att kundföretaget kan hamna i en svår situation om man undertecknar avtalet.  Vi avråder därför från dess användning.

Parterna kan inte avtala om att Uthyrningslagen inte ska gälla

Enligt lagen ska en uthyrd arbetstagare, som har arbetat för ett kundföretag under en längre tid, erbjudas en tillsvidareanställning eller få en viss ersättning av kundföretaget. 

Avtalsparter i ett affärsavtal kan naturligtvis bestämma över själva affären, det vill säga uppdragets utformning, när leverans senast ska ske, eventuella viten som ska betalas av leverantören om förseningar uppstår eller vad som händer om det visar sig vara fel i leveransen. Parterna kan däremot inte själva avtala om att uthyrningslagen inte ska vara tillämplig, eftersom detta helt och hållet styrs av lagen och de faktiska omständigheterna.

Avråder från att använda ”särskilda bestämmelser”

Livsmedelsföretagen har erfarit att vissa leverantörer av konsulttjänster vill använda sig av standardavtal i form av ”särskilda bestämmelser” i samband med ingående av affärsavtalet. Dessa ”särskilda bestämmelser” är tänkta att fungera som ett tillägg till de ”allmänna bestämmelser” som ofta tillämpas i dessa sammanhang. Livsmedelsföretagen avråder från att använda dessa ”särskilda bestämmelser”.

Vår inställning baseras huvudsakligen på följande sammanfattade överväganden:

1. Enligt standardavtalet garanterar leverantören att uthyrningslagen inte är tillämplig på uppdraget. Eftersom uthyrningslagen är tvingande lag som inte kan avtalas bort, saknar en sådan garanti helt betydelse för kundföretagets eventuella skyldigheter enligt lagen.

2. Standardavtalet föreskriver att ett kundföretag inte har rätt att lämna ett erbjudande om anställning eller betala ersättning till en inhyrd person. Det innebär att om ett kundföretag skulle komma fram till att lagen faktiskt är tillämplig och vill agera i enlighet med lagen, så är det inte tillåtet enligt villkoren i standardavtalet. I och för sig strider avtalsvillkoren i sådana fall mot de tvingande bestämmelserna i uthyrningslagen och är därför ogiltiga. För ett kundföretag kan det emellertid vara besvärande att agera i direkt strid med ett ingånget avtal.

3. Om en inhyrd person framför ett krav mot kundföretaget med påstående om att uthyrningslagen inte har tillämpats på ett korrekt sätt, är kundföretaget skyldigt att direkt underrätta leverantören om det och att medverka vid ett samråd om kravet. Om kundföretaget missar det, begås ett brott mot standardavtalet som kan leda till skadeståndsskyldighet.

4. Enligt standardavtalet åtar sig leverantören kostnadsansvaret för eventuella tvister med arbetstagaren, men å andra sidan frånsäger sig kundföretagen helt sin egen handlingsfrihet, vilket kan innebära följande risker:

• Leverantören har rätt att avgöra om ett eventuellt krav som en arbetstagare riktar mot kundföretaget ska bestridas eller inte. Kundföretaget, som kravet riktas mot, har alltså inte själv rätt att avgöra hur man ska ställa sig till kravet och detta trots att det är kundföretaget som blir part i en domstolsprocess. Det bör i detta sammanhang nämnas att en domstolsprocess är offentlig, vilket innebär att all information i tvisten blir tillgänglig för allmänheten och därmed också för media.

• Kundföretaget har enligt standardavtalet inte rätt att välja vem som ska företräda företaget om det blir en domstolsprocess. I stället är det leverantören som har rätt att bestämma det.

• Även om kundföretaget följt standardavtalets skrivning om att inte lämna ett erbjudande om anställning eller betalning enligt uthyrningslagen, så kan leverantörsföretaget välja att inte företräda kundföretaget vid hanteringen av ärendet och ytterst i domstol.

5. Om tvist uppstår mellan leverantörsföretaget och kundföretaget ska denna tvist avgöras genom ett skiljeförfarande. Ett sådant förfarande kan bli väldigt kostsamt för kundföretaget.

“Särskilda bestämmelser” medför en utökad risk

Sammanfattningsvis är vår bedömning att de särskilda bestämmelserna i standardavtalet innehåller garantier utan rättslig verkan och att det dessutom begränsar kundföretagens möjlighet att agera i flera kritiska avseenden. Konstruktionen är obalanserad och medför en utökad risk för att kundföretaget ådrar sig en skadeståndsskyldighet, såväl mot enskilda arbetstagare som mot leverantören.

Vi vill i sammanhanget påpeka att ovanstående är aktuellt när uthyrning av personal (bemanning) sker i enlighet med reglerna i Uthyrningslagen. Entreprenadverksamhet och rena konsultuppdrag ligger utanför lagens tillämpningsområde, varför frågeställningarna inte är primärt relevanta vid sådana affärsuppgörelser.

Har du frågor?

Vid frågor eller osäkerhet kring frågeställningarna kontakta med fördel Livsmedelsföretagens rådgivning på e-post radgivning@li.se eller telefon 08-762 65 50 (måndag-fredag 09.00-12.00 och 13.00-16.30).

Henrik van Rijswijk

Förhandlingschef