Forskning finansierad av livsmedelsindustrin = fulforskning?
Livsmedelsindustrins kritiker avfärdar gärna reflexmässigt all livsmedelsforskning som har utförts i samarbete mellan akademin och livsmedelsföretag. Men man hör aldrig samma kritik mot samarbete med t ex bilindustrin. Vår forskningsexpert Elisabet Rytter frågar sig vad den här skillnaden egentligen beror på och förklarar varför den är helt uppåt väggarna fel.
Elisabet ryter till:
För någon vecka sen hade jag förmånen att träffa Andreas Håkansson, livsmedelsforskare vid Lunds universitet och författare till boken ”Det ängsliga matsamhället”. Vår diskussion handlade mest om misstänksamheten mot industriproducerad mat men kom även in på ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat – forskning där livsmedelsindustri och akademi samverkar. Av någon outgrundlig anledning ifrågasätts ofta denna forskning vilket enligt min mening är helt befängt.
Enligt lag skall universitet och högskolor samverka med övriga samhället kring forskning, det som dagligdags kallas för tredje uppgiften. Så här står det bokstavligen i högskolelagen, kap 1, § 2; “I högskolornas uppgift ska ingå att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta.”
I lagen står visserligen inte i detalj hur samverkan ska gå till men tittar man sig omkring förstår man vad som var tänkt. Ta t ex Vinnova, en av de statliga forskningsfinansiärerna, som får skattepengar för att främja innovation. De skriver så här på sin hemsida: ”Universitets och högskolors samverkan med samhället är viktig för att bidra till näringslivets konkurrenskraft och samhällets utveckling. Det innebär bland annat att forskare deltar i projekt med näringslivet, att forskningsresultat kan kommersialiseras och användas samt att forskare kan röra sig mellan näringsliv och akademi.” Detta är inte något som Vinnova själva hittat på – det har vår demokratiskt valda riksdag och regering röstat fram. Resultat från skattefinansierad forskning ska inte hamna i skrivbordslådan utan ska komma samhället till gagn.
Att högskola och industri samverkar är helt naturligt inom de flesta industrigrenar. Ingen ifrågasätter att Volvo tar fram säkrare bilar tillsammans med forskare på Chalmers. Men när det gäller mat blir det inte lika självklart. En motfråga är då; Ska bilindustrin sluta samverka med forskare för att ta fram bättre, säkrare och miljösmartare bilar? Svaret är givetvis nej – även om ju bilar slukar bensin och sprider avgaser (jmfr t ex med livsmedel som orsakar ohälsa).
Varför är det då fel att livsmedelsindustrin samverkar med forskare för att på ett kunskapsbaserat sätt utveckla nya hälsosammare och hållbarare produkter? En del av svaret ligger säkert i att mat är något som känslomässigt engagerar oss och ligger oss nära, vi t o m sväljer det. Det gör man ju inte precis med bilar (om det inte är godisvarianten såklart). Men det är som alla förstår inte en giltig anledning till att automatiskt avfärda forskningssamarbete.
Givetvis måste samverkan mellan forskare och företag ske på ett sätt så att den vetenskapliga kvalitén inte riskeras. Här finns redan idag kvalitetssäkrade processer vid publicering av forskningsresultat (peer review), riktlinjer och uppförandekoder. Min uppmaning till alla forskare och företag som känner sig ifrågasatta när ni samverkar; lyft upp och prata om dessa verktyg, tydliggör hur forskning går till och stå på er. Vår samverkan är livsviktig för att lösa de globala utmaningarna kring hälsa och hållbarhet!
