”Förslag om 29-månaders avtal är bra – men pandemin skapar ännu stor osäkerhet om framtiden”
Under tisdagen lämnade Livsmedelsföretagen svar till industrins Opartiska Ordföranden (OpO) på den avtalsskiss som dessa överlämnade till parterna inom industrin under måndagen. OpO:s skiss föreslår ett 29-månaders märkessättande avtal från den 1 november 2020 till och med den 31 mars 2023. Första avtalsåret föreslås bli på fem månader fram till den 31 mars 2021, medan de två följande avtalsåren avses följa sedvanlig norm med avtal mellan 1 april och 31 mars varje år.
– Det är ett bra förslag som OpO presenterat, men tyvärr kommer Coronapandemin under flera år framåt att sväva som en osynlig fiende över hela arbetsmarknaden och lönesättningen, kommenterar Livsmedelsföretagens förhandlingschef Henrik van Rijswijk OpO-skissen.
Den skiss som OpO nu har presenterat berör inte avtalsvärdet (lönehöjningarna) som sådant – det sker först i slutförhandlingarna i slutet av månaden – utan behandlar huvudsakligen avtalets längd och hur vissa beräkningar ska ske.
Henrik van Rijswijk menar att trots ovanliga förutsättningar i årets avtalsrörelse, OpO ändå gör ett försök att sett över tid normalisera situationen.
– Sverige upplever just nu den kanske allvarligaste ekonomiska krisen sedan 1930-talet. Ingenting i avtalsrörelsen är sig likt. Vi har varit tvungna att prolongera avtalsperioden för att anpassa oss efter helt nya förutsättningar. Jag menar att OpO genom sin avtalsskiss har tagit ett stort ansvar för att vi under kommande avtalsperiod ska försöka återgå mot det normala, vilket är i enlighet med Industriavtalets intentioner, säger Henrik van Rijswijk.
– Det är nu emellertid ytterst viktigt att alla vi avtalsparter – både fackföreningar och arbetsgivare – tar ett gemensamt och seriöst ansvar för landet, de anställda och företagen i det rådande läget. Vi behöver stabilitet och trygghet under den kommande avtalsperioden för att på sikt kunna återgå till ett normalt läge. En del av den stabiliteten är avtal som grundar sig på ekonomiska realiteter.
Livsmedelsföretagen har i sitt svar till OpO även poängterat att livsmedelsbranschen kämpar i motvind i en konkurrensutsatt bransch där produktions- och lönekostnaderna i Sverige många gånger vida överstiger motsvarande kostnader i Sveriges närområden. Coronapandemin har ytterligare försämrat situationen.
– Löneökningstakten måste, oavsett avtalets längd, vara så pass måttlig att den tydligt tar hänsyn till livsmedelsindustrins behov av att klart förbättra konkurrenskraften och motverka de senaste årens alltför höga kostnadsökningar. Många företag – särskilt små och medelstora – står i dag i ett ytterst prekärt läge; det finns i många fall helt enkelt inte pengar till att betala de anställda lönerna. Om inte möjligheten till korttidspermittering hade funnits hade vi sett ännu fler konkurser och företagsnedläggningar, avslutar Henrik van Rijswijk.
Nya kollektivavtal ska vara tecknade senast vid midnatt till den 1 november för att inte avtalslöst tillstånd ska inträda på arbetsmarknaden.
