Konjunkturnedgång, global osäkerhet och sämre produktivitet kommer prägla avtalsrörelsen
En tydlig konjunkturavmattning, en svag krona, ett irrelevant inflationsmål, stort behov av strukturella reformer, sjunkande produktivitet och ett breddat Industriavtal. Det är några av sakerna som diskuterades på seminariet ”Globalt eller lokalt – vad avgör lönesättningen?” med experter från bl.a. SEB, Konjunkturinstitutet och Medlingsinstitutet.
Våren 2020 ska löner och arbetsvillkor för 2,8 miljoner löntagare förhandlas. Vilka faktorer kommer att avgöra lönesättningen? För att reda ut detta bjöd fyra arbetsgivarorganisationer – som tillsammans företräder 90% av svensk industri – in till ett lunchseminarium i Stockholm den 21 oktober.
Seminariet anordnades av Livsmedelsföretagen, Industriarbetsgivarna, IKEM och Teknikföretagen, som på scen representerades av sina chefekonomer Carl Eckerdal (Livsmedelsföretagen och IKEM) Kerstin Hallsten (Industriarbetsgivarna) samt Mats Kinnwall (Teknikföretagen). De tre externa experterna var Håkan Frisén, prognoschef SEB, Karolina Holmberg, chef för priser och arbetsmarknad, Konjunkturinstitutet, samt Irene Wennemo, generaldirektör Medlingsinstitutet. Samtalen modererades med säker hand av Mia Odabas.
Seminariet var uppdelat i tre huvuddelar. Varje del inleddes med ett kort anförande av en chefekonom varefter övriga deltagare fick kommentera och utveckla ämnet. Nedan följer ett referat från seminariet. Vissa kommentarer i referatet kan ha kortats ned eller sammanfattats.
Björn Hellman hälsar välkommen
Björn Hellman, vd Livsmedelsföretagen:
”Våra fyra arbetsgivarorganisationer representerar tillsammans 90% av svensk industri. Om det går bra för våra medlemsföretag så går det bra för Sverige, så enkelt är det. Så när vi nu ser att den globala konjunkturen mattas av så måste vi vara kloka nog att inse att det kommer att påverka även oss i vårt lilla hörn av världen. Hur mycket vi än vill kan vi inte gömma oss för verkligheten.
Om ni som är här idag bara tar med er en sak så vill jag att det är följande: våra medlemsföretag är oerhört drivna och ambitiösa. Ger man dem frihet och flexibilitet får man mångdubbelt tillbaka i form av nya jobb, nya fabriker, nya produkter och ökade skatteintäkter. Kort sagt: det som är bra för den svenska industrin är bra för Sverige.”
Del 1: Vilka faktorer är relevanta för lönebildningen?
Mats Kinnwall, chefekonom Teknikföretagen:
”Jag utgår från Industriavtalet och enligt det ska lönebildningen förbättra industrins konkurrenskraft. Det är en grundbult i Industriavtalet. Med detta som utgångspunkt vill jag lyfta fram följande:
- Vi i industrin kan inte göra som Konjunkturinstitutet och prata om löneutveckling utifrån huvudsakligen inhemska faktorer som inflation och prisutveckling. Våra företag är verksamma internationellt. Svensk industri exporterar 30–90% av sin produktion. Våra företag ingår i ett globalt handelsflöde, och därför är globala faktorer avgörande. Det här gäller också för stora delar av den svenska tjänstesektorn.
- Svensk inflation och svenska inflationsmål är därmed mer eller mindre irrelevanta för industrins konkurrenskraft och lönebildningen.
- Vi kan inte förlita oss på att vi fortsatt ska ha en svag krona. Valutans upp- och nedgångar och dess medföljande effekter bör inte vara en faktor i lönebildningen.”
Mia Odabas:
”Hur ser du på debatten kring Märket och de som säger att lönebildningen bör utgå mer från inhemska faktorer och löneutvecklingen i den offentliga sektorn?”
Mats Kinnwall:
”Att i lönebildningen utgå från den offentliga sektorn skulle vara förödande. Den offentliga sektorn är ingen marknad och lönebildningen skiljer sig helt från hur det funkar i näringslivet. Det är näringslivet som finansierar den offentliga sektorn. En lönebildning som utgick från offentlig sektor skulle urholka näringslivet. Däremot finns det andra sätt att få in fler parter i Industriavtalet, till exempel genom att ta in de tjänstesektorer som har en betydande del export.”
Håkan Frisén, SEB:
”Mats, anser du att man alltid ska räkna bort valutan som en faktor oavsett övriga omständigheter?”
Mats Kinnwall:
”Ja, mer eller mindre. Lönebildning ska handla om framtiden. Vi kan inte basera lönebildningen på det som har hänt historiskt med kronans nivå i och med att den kan ändras när som helst.”
Karolina Holmberg, Konjunkturinstitutet:
”Jag vill klargöra att Konjunkturinstitutet gör inga rekommendationer, vi gör bara beräkningar och prognoser. Med detta sagt tycker vi ändå att man gällande lönebildningen måste titta på pris- och intäktssidan också. Vi säger inget om löneutrymmet. Men man bör beakta företagens intäkter, sett som vinster i förhållande till förädlingsvärdet.”
Mats Kinnwall:
”Intäktssidan ska givetvis vara med som en faktor, men om intäkterna drivs av en svag kronkurs så kommer vi hamna fel i lönebildningen.”
Mia Odabas:
”Mats, är den svenska industrin krondopad?”
Mats Kinnwall:
”Nja, det ska man vara försiktig med att säga. Däremot kan man säga att vi räntedopade, den låga räntan spelar egentligen en större roll än den svaga kronan.”
Irene Wennemo, Medlingsinstitutet:
”Det är uppenbart att vi nu går in i ett nytt läge vad gäller konjunkturen. Vi ser att utvecklingen under hösten innehåller mycket osäkerhet. Men jag har varit ute och träffat en hel del fackföreningar, och mitt intryck är att man är ganska nöjd med de senaste årens löneutveckling.
Vad gäller att bredda vilka parter som ingår i märkessättningen så vill jag säga att det kräver mycket av industrin att ta på sig rollen som märkessättande. Man tar ett stort ansvar. Andra länder tycker att vi har en briljant lösning i vårt Industriavtal. Det vore bra om man kunde bredda märket men det blir svårt att få med fler parter tror jag, för skulle de gå med måste de också ta ett stort ansvar.”
Mats Kinnwall:
”När jag talar om att bredda märket talar jag bara om internationellt konkurrensutsatta sektorer. Industriavtalet sätter märket men det finns ändå utrymme för lokala avvikelser.”
Kerstin Hallsten, Industriarbetsgivarna:
”Att vi utgår från exportindustrin är extra viktigt för basindustrin i och med att den i många fall inte kan flytta på sig, ta gruvindustrin till exempel. Den måste kunna konkurrera internationellt.”
Carl Eckerdal, Livsmedelsföretagen och IKEM:
”Våra medlemsföretag jämför nominella löneökningar länder emellan. Om Sverige sticker ut gång på gång med betydligt större löneökningar så kommer företagen dra sina slutsatser därefter.”
Håkan Frisén:
”Arbetsgivarna distanserar sig allt mer från inflationsmålet. Det verkar ha blivit hårdare tongångar mot inflationsmålet de senaste 4–5 åren.”
Karolina Holmberg:
”Vi bör ha ett nominellt ankare i ekonomin och det ankaret är inflationsmålet. För löntagarna är inflationen och inflationsmålet två viktiga faktorer även om det inte är det för industrin. Riksbanken har visat att man är beredd att göra väldigt mycket för att säkra inflationsmålet. Och förutsättningarna i ekonomin är så pass goda att parterna i avtalsrörelsen bör kunna väga in inflationsmålet.”
Mats Kinnwall:
”Det skulle vara förödande att utgå från inflationsmålet i lönebildningen. Riksbanken borde vara mer flexibla i hur man ska uppnå målet om 2 %, istället för att som nu dra i alla spakar man har på en och samma gång.”
Del 2: Åt vilket håll går konjunkturen?
Kerstin Hallsten, chefekonom Industriarbetsgivarna:
”Det är tydligt att den globala tillväxten och handeln dämpas. Där är alla bedömare överens. Tittar vi på världshandelns utveckling historiskt ser vi att den år 2000–2007 växte med 6,7 %. Från 2011 till idag har den bara växt med 2,7 %. Det är en stor minskning, och kurvorna pekar uppenbarligen nedåt.
Vi ser även att basindustrins brist på personal minskar. Många företag planerar att minska antalet anställda. Inbromsningen kommer alltså fortsätta, men vad beror den egentligen på? Dels är det en följd av det normala konjunkturmönstret, dvs en avmattning efter en högkonjunktur. Den här utvecklingen förstärks av globala handelskonflikter, fler tullar och osäkerhet om spelregler, och allt detta bidrar till att hämma konsumtion och investeringar.
Tyvärr pratar vi allt för lite om strukturella faktorer, och Riksbanken bör fokusera mer på dessa. Avmattningen i Tyskland och Europa är till stor del resultatet av strukturella faktorer. Till exempel den viktiga bilindustrin brottas med hur man ska hantera nya och hårdare krav från politiken och från konsumenterna.
Vi ser alltså en nedväxling i BNP-tillväxt och produktivitet, och vi ser inget som talar för en uppväxling. Många av nedåtriskerna är kopplade till den ekonomiska politiken. Handelskonflikterna skapar osäkerhet kring den ekonomiska politikens förmåga att hantera konjunkturnedgången. Finns det några verktyg eller någon ammunition kvar för politiken att använda? Nej, egentligen inte. Den extremt låga räntan har försämrat motståndskraften i ekonomin. En eventuell nedgång kan därför bli värre än den annars skulle ha blivit. Den ekonomiska politiken bör mycket mer än idag fokusera på produktivitetshöjande åtgärder.”
Håkan Frisén:
”Ja, konjunkturen är på väg ner men vi har fortfarande väldigt låg arbetslöshet. Det går fortfarande ganska bra. Det är upp till parterna själva att avgöra hur cykliska avtalen ska vara.”
Irene Wennemo:
”När jag jobbade på Finansdepartementet brukade vi säga att prognoser alltid har fel; antingen går det lite bättre eller mycket sämre än man tror. Jag kan konstatera att vi i Sverige har en del egenkokta problem, till exempel omgörningen av Arbetsförmedlingen. Den har ställt till det en del.
Jag håller med om att den svenska produktivitetsutvecklingen är svag. Det är ett stort problem och även något som vi ser internationellt. Jag tycker det är svårt att säga exakt vad detta beror på.”
Karolina Holmberg:
”Den svenska industrin har ett gott lönsamhetsläge.”
Kerstin Hallsten:
”Allt annat än god lönsamhet vore konstigt givet konjunkturen vi har haft nu i ett antal år och den svaga kronan.”
Mia Odabas:
”Kerstin, i mars sa du att vi är farligt nära en lågkonjunktur. Är vi där?”
Kerstin Hallsten:
”Man ska vara försiktig med ordet lågkonjunktur. Men de allra flesta bedömare tror på en väldigt svag produktivitetstillväxt framöver.”
Del 3: Vad händer med produktiviteten?
Carl Eckerdal, chefekonom Livsmedelsföretagen och IKEM:
”Jag vill börja med att säga att jag är extremt stolt över att representera svensk industri. Industrin är utan tvekan ryggraden i det svenska välfärdsbygget. Vår höga produktivitet har gjort det möjligt att betala de högsta lönerna i världen. Sambandet mellan löner och produktivitet måste upprätthållas.
Svensk industri och svenska företag befinner sig i en ständig kamp med resten av världen. Och i vissa delar har vi blivit omsprungna av våra konkurrenter. Produktiviteten i svensk industri och näringsliv går ner trots högkonjunktur, och det här är kopplat till strukturella förändringar i ekonomin.
Svenska löner ökar nominellt sett mer än i de flesta länder i väst. Vi skulle behöva koppla lönebildningen närmare produktiviteten i svensk industri. Strukturellt sett måste vi höja utbildningskvaliteten kraftigt, se till att alla som går ut gymnasiet har fullständiga betyg, minska regelkrånglet för företagen, förenkla tillståndsprocesser, bli bättre på att behålla talanger i Sverige och på att få hit utländska talanger.”
Mia Odabas:
”Vad kan industrin själv göra av de åtgärder du räknar upp?”
Carl Eckerdal:
”Vi kan göra mycket och vi har gjort mycket. Men vi kan inte ta ansvar för hela det svenska skolväsendet. Nivån på utbildningen i skolan är för dålig, till exempel erbjuder nu KTH inledande grundkurser till sina tekniska utbildningar. Det behövde man inte för några år sedan.”
Karolina Holmberg:
”Den låga produktiviteten har redan lett till lägre löneökningar så den kopplingen finns redan. Vi borde prata mer om strukturella faktorer.”
Carl Eckerdal:
”Våra medlemsföretag finns i hela världen och är en del av det globala handelsflödet och konkurrensen. De tittar på den nominella löneutvecklingen i länderna de är verksamma i och gör en helt rationell cost-benefit analys av huruvida Sverige ger dem de bästa förutsättningarna. Vi måste vara mer ödmjuka för vårt lands lilla roll i världsekonomin, och jag håller med Mats om att vi borde bredda Industriavtalet till att omsluta fler parter.”
Irene Wennemo:
”Produktiviteten har onekligen växlat ner. Kompetensförsörjning är ett stort problem för företagen, utbildningssystemet klarar inte av att leverera arbetskraften som behövs. Detaljhandeln är ett undantag, där ser vi en snabb produktivitetsutveckling kopplat till ökad e-handel och mer självbetjäning.”
Carl Eckerdal:
”Sverige måste vara det land som utvecklar tekniken som leder till ökad produktivitet. Vi måste vara föregångarna som resten av världen tar efter.”
Mats Kinnwall:
”Teknikutveckling är inte detsamma som produktivitetsutveckling. Huruvida produktiviteten ökar beror på hur man använder den nya tekniken. Produktivitet är en betydligt större fråga större än bara teknik, det handlar om hur hela samhället fungerar och är strukturerat.”
Avslutande kommentarer
Carl Eckerdal:
”Att vi går in i en osäker tid verkar alla vara rörande överens om. Det som är osäkert är själva magnituden, dvs hur hårt kommer ekonomin och konjunkturen drabbas.”
Håkan Frisén:
”Vi befinner oss inte i någon jättekris egentligen. Avmattningen vi ser nu sker i en hyfsat lugn ekonomisk och finansiell miljö. Jag noterar att för varje avtalsrörelse blir debatten lite mer hårdför. Konjunkturinstitutet och Riksbanken har lyssnat på kritiken från näringslivet och industrin och tagit ett steg tillbaka.”
Carl Eckerdal:
”Det är synd att vi ska behöva vänta på krisen för att göra de strukturella åtgärder som behövs. Måste vi vänta på ny 90-talskris innan vi gör det som alla är överens om måste göras? Och då har jag inte ens berört integrationspolitiken som kommer att påverka allting vi gör framöver.”
Karolina Holmberg:
”Tyvärr säger erfarenheten att det krävs en kris för strukturella förändringar…”
Irene Wennemo:
”I Januariavtalet finns det flera punkter som hade bäring på detta. Omgörningen av Arbetsförmedlingen skapar utan tvekan problem men det är ju en del av strukturarbetet.”
”Var tror ni att avtalen landar?”
Carl Eckerdal:
”Jag tror att lönerna går upp. Inget bättre svar än så.”
Kerstin Hallsten:
”Vi brukar använda ordet nedväxling. Kakan som ska fördelas är liten.”
Mats Kinnwall:
”Inga kommentarer.”
Karolina Holmberg:
”Företagen har en hyfsad lönsamhet men vi ser en tydlig konjunkturavmattning. Vår prognos är att avtalen hamnar på ungefär samma nivå som 2017.”
Håkan Frisén:
”I somras hade vi en mer optimistisk konjunkturprognos och den har vi nu tvingats revidera. Det är kanske därför som jag blev inbjuden hit idag… Jag tror också att den här avtalsrörelsen kommer ligga på samma nivå som 2017.”
Irene Wennemo:
”Det vore väldigt olämpligt av mig att gissa…”
Länkar till konjunkturrapporter
