Rytter reflekterar: ”Vi måste göra något!” – när fakta, åsikter och åtgärder blandas ihop urholkas tilliten till vetenskapen
Elisabet Rytter, forsknings- och nutritionsansvarig på Livsmedelsföretagen, oroas av att det verkar bli allt vanligare inom forskningsvärlden att inte skilja vetenskapliga fakta från personliga åsikter och förslag på åtgärder.
Under lång tid har jag noterat att man i den akademiska diskussionen om bättre matvanor, både hälsosammare och klimatsmartare, inte håller isär vetenskapliga fakta från förslag på och åsikter om hur man ska hantera problemet. Ett fenomen som riskerar att undergräva förtroendet för vetenskapen och forskningen.
Livsmedelsverket är en myndighet som både tar fram vetenskapliga fakta på sin risk- och nyttovärderingsavdelning och som hanterar dessa fakta i andra avdelningar på myndigheten. Enligt vedertagna principer är det av stor vikt att värderingen (dvs framtagandet av vetenskapliga fakta) och hanteringen (arbetet med råd, regler och andra åtgärder) hålls skilda åt, så att värderingen inte påverkas av hanteringen. Det ter sig ju enkelt att hålla isär för en myndighet som organiserat sig enligt dessa principer men för forskare ser det ut att vara svårare. Man ser att distinktionen mellan vad som är värderingen (läs: vetenskapligt baserade fakta) och hanteringen (läs: åtgärd) slirar.
Sammanblandning av fakta och åtgärd i utkastet till NNR
Exempel på sammanblandning av värdering och hantering fanns i utkastet till de nya nordiska näringsrekommendationerna 2023 (NNR 2023); en text som i mina ögon är och fortsatt ska vara knastertorrt vetenskaplig. Här skrev man i kapitlet om drycker att ”tonåringar och barn är riskgrupper då de är målgrupp för marknadsföring av till exempel energidrycker som kan ha flera negativa hälsokonsekvenser”. Det kan mycket väl tas med i en diskussion om vilka åtgärder som behövs för att hantera ett eventuellt alltför högt och skadligt intag av sådana drycker. Men – och detta är ett viktigt ”men” – det är inte vetenskapliga fakta om kopplingen mellan livsmedel och hälsa.
”Men att de fanns med i utkastet, är det ett tecken på att vetenskapliga fakta och förslag på åtgärder börjar flyta samman?”
Och i utkastet till rekommendationerna om alkohol sas att ammande kvinnor helt ska avhålla sig från alkohol, detta trots att det i det vetenskapliga underlaget står att det inte finns ”några indikationer på medicinska konsekvenser för barnet om en ammande mamma tillfälligt dricker små mängder alkohol” (”There are no indications of medical consequences in the child if a lactating mother occasionally drinks small amounts of alcohol”).
Glädjande nog togs båda dessa icke vetenskapligt baserade texter bort i den slutliga versionen av NNR 2023. Men att de fanns med i utkastet, är det ett tecken på att vetenskapliga fakta och förslag på åtgärder börjar flyta samman?
Åsiktsdrivna rapporter som underlag till EU-kommissionen
Exempel på när vetenskapen (värdering) blandas samman med åtgärder (hantering) finns även på EU-nivå, där kommissionen ofta beställer rapporter för att få kunskapsunderlag när man tar fram nya lagförslag.
”Båda rapporterna präglas också av en uppenbart negativ syn på kommersiella aktörer inom livsmedelskedjan, vilket tyder på ett åsiktsdrivet, snarare än ett vetenskapligt underbyggt tillvägagångssätt”
Min kollega tillika EU-expert Nicklas Amelin lyfter speciellt två aktuella rapporter som kom i somras (se här och här). De handlar om hur man ska främja hälsosammare och hållbarare livsmedelskonsumtion och presenteras som vetenskapliga underlag, men i själva verket är de fyllda av förslag på hanteringsåtgärder.
Här förklarar Nicklas hur fel det kan bli, även på de högsta nivåerna inom EU:
”Givetvis kan man be forskare studera effekten av olika åtgärder för att veta vilka som ger störst samhällsnytta. Men det förutsätter dels att forskaren i fråga har kompetens inom området, dels att man på ett systematiskt och transparent sätt studerar en stor bredd av åtgärder, inte bara en typ. Men så är inte fallet i de här två rapporterna. Utifrån en generell problembeskrivning landar de direkt i rekommendationer om en rad tvingande regleringar, utan att redovisa hur man har kommit fram till dem genom någon slags vetenskaplig metod. Förslagen bygger dessutom på en indelning av produkter i ’hållbara/hälsosamma livsmedel’ respektive ’ohållbara/ohälsosamma livsmedel’, utan att ens definiera vad man avser. I alla händelser är en sådan svart-vit kategorisering en grov förenkling som bortser från att det är matvanor i sin helhet som är mer eller mindre ohållbara/ohälsosamma, inte enskilda produkter. Båda rapporterna präglas också av en uppenbart negativ syn på kommersiella aktörer inom livsmedelskedjan, vilket tyder på ett åsiktsdrivet, snarare än ett vetenskapligt underbyggt tillvägagångssätt.”
”Vi måste göra något!”
Jag hör forskare som säger att situationen är så alarmerande att vi måste göra något (läs: åtgärd) med konsekvens att det sker på bekostnad av den vetenskapliga kvaliteten. Det oroar mig. Ett exempel är klassificeringsmetoden för ultraprocessade livsmedel. Den metoden är i dagsläget inte tillräckligt bra – eller som det står i rapporten om processade livsmedel på nutritionsfakta.se: ”I dagsläget finns många oklarheter och otydligheter kring vad som ingår i begreppet ultraprocessat. Metodiken för att klassificera ultraprocessade livsmedel är inte tillräckligt utvecklad och kvalitetssäkrad för att användas”. Ändå används metoden av forskare i deras önskan att bidra till hälsosammare matvanor.
En önskan om att forskarvärlden ska ge alla svar?
I TV-sändningen av Nobelfesten nämndes vid presentationen av ekonomipristagaren professor Claudia Goldin att hon inte ser sig som en ”policy describer” utan har i uppgift att ta fram kunskap till de som jobbar med åtgärder (råd, regler och andra policy). Det uttalandet gladde mig. För åtgärder har oftast en politisk botten (läs: åsikt) vilket ju är något helt annat än vetenskap.
”När det blir otydligt vad som är vetenskap och vad som är åsiktsbaserade förslag på åtgärder, då riskerar vi att undergräva förtroendet för vetenskapen och forskningen”
Visst ska vi alla, inklusive forskare, kunna uttrycka våra åsikter och ha förslag på hur problem ska lösas. Vi lever ju lyckligtvis i ett demokratiskt samhälle med yttrandefrihet. Men när det blir otydligt vad som är vetenskap och vad som är åsiktsbaserade förslag på åtgärder, då riskerar vi att undergräva förtroendet för vetenskapen och forskningen.
Man kan fundera över vad som orsakar att forskare inte håller isär fakta från förslag på och åsikter om hur vi löser samhälleliga problem. Det lär knappast vara den enskilde forskaren som ensam bär ansvaret. Är det månne omgivningens önskan om att forskarvärlden ska ge alla svar? En samhällsströmning á la ”lyssna på forskaren” för att själv slippa ta beslut?
Det vore intressant att höra vad ni tror och tycker. Har ni en stund över i jul- och nyårshelgen så hör gärna av er – frågan behöver diskuteras!
Allt gott i juletider!
