Rytter ryter: ”Yrkesetiskt förkastligt att utnyttja sin titel”

Lagom till semestern brukar Elisabet Rytter, forsknings- och nutritionsansvarig på Livsmedelsföretagen, besöka närmsta bokhandel för att välja böcker till lata stunder i hängmattan. I hyllan ”Kropp & Själ” hittade hon en spretig samling böcker om hur man äter hälsosamt, ofta skrivna av personer med fina titlar men utan relevant kunskap.

I veckan stegade jag in på en av de stora välsorterade bokhandlarna här i Stockholm för att botanisera bland 1000-tals boktitlar. Givetvis kunde jag inte låta bli att gå förbi hyllan med rubriken ”Kropp & Själ”; en avdelning fylld med böcker om hur man lever ett mer hälsosamt liv och hur man ska äta, sova, träna och finna harmoni och mental balans. Yrkesskadad som man är nördade jag in mig på böckerna som vill förmedla hur man äter hälsosamt.

Av tidsskäl kunde jag ju inte läsa alla böckerna. Men utifrån titlar och text på baksidan konstaterade jag att de flesta fångar delar av den vetenskapliga konsensus som finns om hälsosamma matvanor men sällan helheten. Författarna har en förkärlek för att hänga upp sina råd på något; östrogen, tarmen, inflammation, biohacking, glukos, vad kändisar äter… Få mäktar med att ta in helheten, dvs de vetenskapligt välgrundade kostråd som Livsmedelsverket förespråkar. 

Att få förmedla sina åsikter om hur man äter hälsosamt är fritt fram för alla, både i skrift och tal. Och tack och lov för det. Yttrande- och tryckfrihet är en grundbult i vår demokrati. Men hur ska man då ”komma till rätta med” att ovetenskapliga och ibland till och med skadliga råd sprids? Jag minns att frågan diskuterades på ett Almedalsseminarium för några år sedan. Ett förslag var att bokförlagen skulle införa faktakontroll av sina böcker. Spontant kan det låta som en god idé, men vem ska granska och vem ska utse granskaren?

Vem är då författarna till alla dessa böcker? Här hittar man journalister som tagit på sig expertrocken, läkare, biokemister, certifierade kost- och hälsocoacher, personliga tränare, bantnings- och skönhetsexperter, professorer, dietister och näringsfysiologer. Ja, listan är brokig och kan göras ännu längre. Vissa av författarna upplever sig ha ”blivit botade” och missionerar nu metoden de använde för resten av världen.

För drygt ett år sen läste jag en intressant artikel i Läkartidningen där Tommy Cederholm och Benno Krachler myntade begreppet ”universalexpert”. Cederholm och Krachler syftar på personer som bygger sin auktoritet på slagfärdighet och självförtroende, inte ämneskunskap. Här ingår personer med yrkes- och akademiska titlar som för den vanlige läsaren kan låta förtroendeingivande men egentligen saknar relevans för ämnet man uttalar sig om. Inom mitt område, nutrition, är detta ett alltför vanligt fenomen och ett riktigt oskick. Man vet att man inte är sakkunnig inom det aktuella området men utnyttjar ändå sin titel för att synas och höras och sälja böcker. Det kallar jag yrkesetiskt förkastligt.

Som brukligt är avslutar jag med att hänvisa till Livsmedelsverkets kostråd och broschyren ”Hitta ditt sätt” för den som vill läsa hur man äter hälsosamt. Den kan du ladda ner gratis på Livsmedelsverkets hemsida och istället använda pengarna för att köpa en god bok till hängmattan.

Glad sommar!

P.S Om du vill ha ett bra boktips kombinerat med lite Youtube på temat livsmedel; läs Björn Ranelids ”Min skolfröken skall vara ett frimärke” och titta på Halloj kylskåpets avsnitt från Kivik – och njut av sommaren D.S