Skatt på engångsartiklar (SOU 2020:48) – Sammanfattning och analys
Regeringen beslutade i september 2019 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag på hur en skatt för att minska negativa miljöeffekter av engångsartiklar kan utformas. I augusti 2020 lämnade förordnad utredare Anders Bengtsson utredningens betänkande till regeringen. Nedan följer en kort sammanfattning och analys av Sara Sundquist, näringspolitisk expert på Livsmedelsföretagen.
Utredningen syftar dels till att uppfylla januariavtalets överenskommelse om engångsprodukter, men även till att möta kravet på konsumtionsminskning av vissa produkter (muggar och vissa livsmedelsbehållare) i EU:s direktiv om engångsplast. Det sistnämnda dock som ett separat initiativ då direktivets implementering utreds i en egen utredning.
Den nya skatten föreslås omfatta engångsartiklar av två typer: Muggar och livsmedelsbehållare. Med en livsmedelsbehållare avses behållare ”som är avsedd att användas för livsmedel som konsumeras direkt, på försäljningsstället eller på en annan plats”, undantaget behållare som förpackas industriellt och där behållaren är nödvändig för att säkerställa livsmedlets hållbarhet. Det innebär att det främst är behållare som används vid avhämtning som föreslås beröras av skatten.
Skattesatser enligt förslaget
Skatt ska enligt förslaget betalas med 5 kronor per mugg och med 7 kronor per livsmedelsbehållare, men avdrag får göras för engångsartiklar med ett lågt plastinnehåll.
Avdrag
Vid högst 1 procents plastinnehåll får avdrag göras med 4 kronor av den skatt som annars ska betalas för en mugg och med 5 kronor av den skatt som annars ska betalas för en livsmedelsbehållare. Vid högst 10 procents plastinnehåll får avdrag göras med 2 kronor av den skatt som annars ska betalas för en mugg och med 3 kronor av den skatt som annars ska betalas för en livsmedelsbehållare.
Analys
Utredningen har gjort en grundlig analys där produkter som ingår i industriella linjer undantas skatt. Att förslaget är begränsat till mat för avhämtning tyder på att utredningen förstått komplexiteten vad gäller avvägning mellan livsmedelssäkerhet och förpackningsmaterial, men att den också tar hänsyn till konsumtionsmönster. Utredningen har också strikt hållit sig till de definitioner som finns i EU:s direktiv om engångsplast. Dock berörs de företag som säljer färdigförpackad mat och dryck för avhämtning inklusive vissa dryckesleverantörer.
Överlag ställer sig Livsmedelsföretagen frågande till om en skatt på engångsartiklar är ett ändamålsenligt styrmedel för att uppnå den angivna målsättningen att främja en övergång till mer resurseffektiv, biobaserad och cirkulär ekonomi samt minska de negativa effekterna på miljön som kan följa av engångsartiklar. Det är relativt få produkter som träffas, och då alternativ i många fall saknas blir skatten snarast fiskal. Skatten slår dessutom hårt mot de företag som av olika skäl inte har möjligheter till disk eller pantsystem och som redan har en ansträngd situation med anledning av den pågående pandemin.
En skatt leder inte heller till en beteendeförändring gällande nedskräpning. Utredningen konstaterar att det inte finns några studier som visar på sambandet mellan minskad förbrukning av produkter, till exempel engångsartiklar, och minskad nedskräpning varför det är tveksamt om en skatt leder till det önskvärda målet
Nästa steg i processen är en lagrådsremiss och sedan en proposition till riksdagen. Det är ännu inte klart om förslaget kommer att gå ut på remiss.
