Tveksamma prognoser från Riksbanken
Riksbankens antaganden om att vi snart når inflationsmålet, att produktiviteten i industrin snabbt förbättras och att konjunkturens stärks, vilar på osäker grund, skriver de tre chefekonomerna Carl Eckerdal, Mats Kinnwall och Anders Rune.
Industrin är ryggraden i svensk ekonomi. Under decennier har den bidragit till jobb och välfärd i Sverige. Industrins framtid är en utmaning av allmänintresse.
Samtidigt som svensk industri stått för stark export med tekniskt framstående och högkvalitativa produkter har verkligheten blivit allt tuffare i takt med den ökande globaliseringen. Exporttillväxten har under senare år mattats av samtidigt som svensk industris konkurrenskraft minskat. Under senare år har produktivitetsutvecklingen lyst med sin frånvaro, trots att cirka 160 000 arbetstillfällen försvunnit inom industrin de senaste 14 åren. Arbetskraftskostnaderna har stigit mer än i konkurrentländerna.
Riksbanken oroar
Mot denna bakgrund är det oroande att Riksbanken i den senaste penningpolitiska rapporten anser att lönerna bör kunna öka dryga tre procent, utan att påverka svensk industris konkurrenskraft.
Riksbanken utgår från att inflationsmålet nås det kommande året. Det är det få som tror, och en titt i backspegeln ger ingen anledning att ställa om förväntningarna. Men alldeles oavsett svensk inflation är det den globala inflationsmiljön som avgör om svenska industriföretag skall kunna kompensera sig för ökade lönekostnader. Det är naivt att tro att svenska företag skall gå ut i världen och sätta prisökningstakten baserat på lokalt svenska kostnadsökningar. Vi är pristagare och inte prissättare.
Svag produktivitetsutveckling
Riksbanken utgår också från att produktiviteten återgår till historiskt snitt. Det är ett mycket djärvt antagande. Vi i industrin ser en annan verklighet. Produktiviteten har utvecklats svagt och vi ser oroligt på framtiden. Jobben i industrin riskerar att bli ännu färre om kostnadsläget försämras och produktiviteten fortsätter att försvagas.
Osäker omvärld
Underliggande utgår Riksbanken från att konjunkturen i Sverige och vår omvärld utvecklas starkt de kommande åren. Detta är ett antagande som verkar borste från att osäkerheten kring global tillväxt för närvarande – vilket bland annat demonstrerades under förra veckan med globala börsras efter signaler om att världens näst största ekonomi – Kina – trampar vatten. På närmare håll kämpar Eurozonens medlemsländer för att hålla näsan över vattenytan – och inte ens de mest vidlyftiga penningpolitiska stimulanserna i modern tid har lyckats ge betryggande effekter på tillväxten. Att i dessa osäkra tider binda upp sig med höga svenska löneökningar är att negligera en osäker omvärldskonjunktur.
Sverige ingen isolerad ö
Svensk industri verkar inte på en isolerad ö, utan är en liten spelare på en tuff global marknad. Svenska exportframgångar är inte som ett självspelande piano, nya landvinningar kan enbart erövras om vi kontinuerligt vässar vår konkurrenskraft, och den styrs till stor del av företagens arbetskraftskostnader. Antaganden om uppnått inflationsmål och god produktivitetsutveckling riskerar endast att drabba de hundratusentals yrkesverksamma som idag är direkt eller indirekt beroende av en konkurrenskraftig svensk industri.
Carl Eckerdal, chefekonom Livsmedelsföretagen
Mats Kinnwall, chefekonom Industriarbetsgivarna
Anders Rune, chefekonom, Teknikföretagen
