Rytter rättar storsäljaren ”Kimchi och kombucha”

Under jul- och nyårshelgen läste vår forsknings- och nutritionsexpert Elisabet Rytter boken ”Kimchi och kombucha” av Soki Choi. Boken har blivit en storsäljare och Choi har fått mycket mediatid, men tyvärr är boken fylld av dålig vetenskap, ogrundade påståenden och slutsatser som saknar täckning i forskningen.

Boken ”Kimchi och kombucha” har mötts av massiv kritik från tunga namn inom forskarvärlden. I podcasten ”Sinnessjukt” av Christian Dahlström kommenteras boken av professor Agnes Wold, professor Göran Engberg, professor Lars Lannfelt och forskaren Christian Rück, med flera. Elisabet Rytter medverkar också i podden, som du kan lyssna på här. Förlaget Bonnier Fakta har med anledning av kritiken gått ut med en kommentar.

Här nedan följer Elisabets egen recension av boken.

Elisabet Rytter:

”Kimchi och kombucha – Den nya vetenskapen om hur tarmbakterierna stärker din hjärna” av Soki Choi är en faktaspäckad bok om våra tarmbakterier och deras påverkan på vår hälsa. Då Choi är forskarutbildad (disputerad) och därmed fått utbildning i vetenskapens och forskningens logik och arbetssätt tog jag mig an boken med en viss tillförsikt men… tyvärr har Choi trots sin doktorstitel och som många andra ”kört i diket” när hon sammanfattar och drar slutsatser av forskningsresultat.

Choi har studerat och forskat inom IT, ekonomi och sjukvårdssystem där hon säkert är en utmärkt forskare. Men när hon ger sig in på det humanfysiologiska området och tarmens koppling till hälsa glömmer hon det som enligt min mening karaktäriserar en ansvarsfull forskare; att ha ödmjukhet för vad man INTE kan. Som någon slags ursäkt för detta har hon låtit fem personer agera faktagranskare och stå för kvalitetssäkring. Med all respekt för dessa fem personer där några har djup kompetens inom området tarmhälsa (men inte alla) behövs tyngre artilleri om man ska ge sig på en sådan omfattande sammanfattning som Choi har gjort.

Hon kunde ha gjort som Livsmedelsverket i deras risk- och nyttoprofil om ”Interaktion mellan maten och tarmfloran, en övergripande sammanställning av kunskapsläget”. Här finns både professorer och en tydlig transparent metodbeskrivning (t ex hur studier valts ut) vilket saknas i Chois bok. För även om hon med stolthet nämner att hon tuggat sig igenom 400 referenser, vad hjälper det om vi inte får klarhet i hur hon valt ut dem? De som passar hennes syfte, dvs att framställa kimchi och kombucha som mirakelmedel, eller en objektiv summering likt det forskarvärlden brukar göra och publicera i tidskrifter (reviews)? Det blir mycket tidskrävande att i detalj ta ställning till Chois slutsatser. Hon har inte satt referenserna i direkt anslutning till den text de är kopplad till, vilket annars är brukligt i forskarvärlden. Det hade underlättat för läsaren och varit transparent.

Tvärsäker och drastisk säljer fler böcker än nyanserad och ödmjuk

Många av Chois påstående vittnar om att stringensen har fått stå tillbaka för önskan att få sälja en bok och hålla föreläsningar. En mycket vanlig och lukrativ företeelse nu för tiden bland hälsoprofeter av olika slag, både sådana med och utan akademiska titlar. Här några exempel på ovederhäftiga och kraftigt överdrivna uttryck som gör att man anar oråd:

”McDonaldsbakterier får dig att tråna efter hamburgare eftersom de bakterierna då kan fortsätta att frodas i din tarm” (sid 39)
”om du äter en varmkorv eller en baconmacka varje dag minskar du din livslängd med två år” (sid 85)
”Sydkorea gått om Japan och blivit den mörkblåaste zonen på jorden. …. kimchi pekats ut som hemligheten bakom sydkoreanernas långa liv”. (sid 114)
”att omvandla ett u-land till en av världens starkaste ekonomier på kort tid innebär nämligen en kraftansträngning och stresspåslag utan dess like som många menar hanterats bättre tack vare kimchi. […] psykobiotiska mjölksyrabakterier som förekommer rikligt i kimchi de facto kan stärka hjärnans stresstålighet” (sid 117)
”vi har fått betala ett högt pris (MIN ANM: för jordbruksrevolutionen) i form av dagens kroniska välfärdssjukdomar och psykiska ohälsa som just nu sprider sig som en hejdlös epidemi” (sid 83).

Och även förkärleken för att det var bättre förr gör att varningsklockorna ringer. T ex skriver Choi att ”… forskarna har uppskattat att våra forntida förfäder åt så mycket som 135 gram prebiotiska fibrer varje dag. … Hur kan vårt ursprungliga och naturliga intag av prebiotika ha minskat så drastiskt?” (sid 91). Vad säger att detta är det naturliga intaget? Och vad menar Choi med ursprungligt? Människoarten har hela tiden utvecklats så vilken tidsålder kan anses vara den ursprungliga?

Motsägelser som väcker frågor

Boken innehåller en hel del motsägelser. Bland annat står där att forskningen ännu är i sin linda och att forskningsfältet fortfarande är hyfsat nytt och litet. Trots det bär det iväg i en mängd påståenden. Är det så att Choi någonstans vet att man inte kan dra så starka tvärsäkra slutsatser som hon gör? Hon skriver även att ”länge har jag stört mig på trendiga dieter som precis som klädmodet kommer och går” (sid 99). Men är det inte just en sådan Choi försöker introducera – en diet där man äter mycket kombucha och kimchi?

Många har frågat Choi varför hon, som varit en IT-entreprenör och doktorerat i komplexa sjukvårdssystem, skriver en bok om tarmbakterier och hjärnan. Choi förklarar att insikten växte fram att använda sin forskningskompetens till att översätta spjutspetskunskap som hjälper hennes medmänniskor. Här har Choi tappat bort vad hon förhoppningsvis lärde sig under forskningsstudierna; att vara ödmjuk för de områden man själv inte kan. Att översätta spjutspetskompetens kräver nämligen att man är utbildad och erfaren i området, inte en IT-entreprenör eller sjukvårdssystemsexpert.

Jakten på ”the magic bullet” fortsätter

Som så många andra hälsoböcker man hittar i bokhandeln vill även denna tillskriva ett ämne/en faktor stor betydelse och lösning på närapå allt. Tarmfloran har och kommer säkert än mer visa sig ha betydelse för vår hälsa. Men då tillsammans med många andra faktorer; hälsosamma matvanor (och då inte bara med fokus på tarmbakterierna), fysisk aktivitet, tillräckligt med sömn, genetiskt arv m.m. Vi lär inte bli kvitt våra vällevnadssjukdomar bara genom att få en friskare tarmflora – som i dagsläget inte ens är tydligt definierad.

Framtida forskning kommer kanske visa att flera av de påståenden som Choi gör i sin bok är rätt men om man är forskare måste man ha tålamod och inte gå händelserna i förväg genom att påstå och ge råd där man ännu inte nått konsensus. När hon skriver att kimchi och kombucha är den mat som toppar den medicinska listan är det ett grovt sakfel. Det finns inga enskilda livsmedel som gör underverk hur gärna vi än vill detta. Den moderna nutritionsforskningen pratar om hälsosamma kostmönster, inte mirakelprodukter.

Jag har valt att främst rikta in mig på att recensera den vacklande metod som Choi använt, inte i detalj de olika påståenden hon gjort. Detta på grund av att tarmbakterier inte är mitt specialområde dvs det jag forskat om. Men när Choi tar upp polyfenoler och antioxidanter är hon inne på det område jag grävde djupt i under mina forskarstudier. Här påstår hon att ”Polyfenoler har länge varit kända för sina skyddande effekter mot välfärdssjukdomar som cancer, hjärt-kärlsjukdomar och diabetes. Te har därför förordats som ett giftfritt biologiskt och säkert alternativ eller komplement till läkemedel” (sid 125). Att plocka upp detta i boken är inte seriöst. Som inom så många forskningsområden hade man i början alltför stora förhoppningar om antioxidanternas skyddande effekt men som med tiden balanserats och dämpats. Att te skulle kunna ersätta läkemedel är att fara med osanning.

Så kan man också uttrycka sig

Som en avslutning har jag nedan plockat några av påståendena i Chois bok och i Livsmedelsverkets rapport, som en illustration över hur man kan uttrycka sig och vilka slutsatser man drar.

Soki Choi, från boken ”Kimchi och kombucha”:

”En frisk tarmflora med många olika bakterierarter skyddar dig mot en rad olika kroniska välfärdssjukdomar och psykisk ohälsa.” (sid 23)
”Fiberrik och fermenterad mat kan skydda din hjärna mot psykisk ohälsa” (sid 23)
”Tarmfloran spelar en central roll i autism” (sid 77)
”Mat med mycket mättat fett och socker bidrar till inflammation i hjärnan.”(sid 77)
” Socker göder onda bakterier och bakteriella gifter i tarmen” (sid 111)

Livsmedelsverket, från rapporten ”Interaktion mellan maten och tarmfloran, en övergripande sammanställning av kunskapsläget”, sid 38:

”En förändring i tarmflorans sammansättning och/eller funktion (dysbios) har kopplats till flera sjukdomar, alltifrån olika gastrointestinala åkommor till onkologiska, metabola, kardiovaskulära, neurologiska, psykiatriska, respiratoriska eller autoimmuna sjukdomar. Det behövs kunskap om mekanismer och huruvida en dysbios och en associerad hälsoeffekt har ett kausalt samband eller om dysbios är en konsekvens av sjukdomen.”
”Det är inte klarlagt vilken sammansättning och funktion som definierar en hälsosam mikrobiota och det finns inte heller någon standarddefinition för vad som kännetecknar ett ”normalt” eller ”friskt” mikrobiom.”

Välj själv vem du vill tror på men ställ dig gärna följande frågor när du läser olika dietböcker eller hör diverse tvärsäkra påståenden om mat och hälsa: vem har gjort sammanfattningen av kunskapsläget och på vilket sätt har man gjort det?